Målsägarbiträden agerar åklagare

För några år sen infördes målsägarbiträden i Sverige. Orsaken var att de som utsattes för brott ansågs behöva stöd i rätten, så länge allt väl.

Deras uppgift skulle vara att stödja målsägaren och förklara hur rättsprocessen fungerade samt biträda i skadeståndsdelen.

Hur har denna reform utvecklats?

Vi har sett allt fler uppmärksammade rättsfall där målsägarbiträdena mer eller mindre agerat extraåklagare eller till och med nästan helt tagit över åklagarens roll, nu senast i Beltranmålet.

Var det så det var tänkt?

I Sverige är det polisen som utreder brott, en åklagare leder förundersökningen, både polis och åklagare har objektivitetsplik. Detta innebär att både uppgifter som talar för en misstänkt samt uppgifter som talar emot till lika stor del ska beaktas i förundersökningen. I de uppmärksammade fall där dömda fått resning och i efterhand blivit frikända, ibland efter att ha avtjänat hela eller delar av straffet har det ofta kommit fram att uppgifter som friat funnits i den så kallade slasken. Det tyder starkt på att denna objektivitetsplikt inte fullt ut har följts.

Målsägarbiträdena har ingen objektivitetsplikt, inte heller advokaten. Hur påverkas rättssäkerheten när målsägarbiträden utan objektivitetsplikt allt mer fungerar som åklagare?

Åklagarna har hela polisens utredningsapparat till sitt förfogande, försvarsadvokaten har bara sin ofta i kris befunna klient och förundersökningen att utgå från när vederbörande förbereder försvaret. Dessutom riskerar försvararen att få sitt yrkade arvode nedsatt om vederbörande lagt ner mer tid på ärendet än vad domstolen anser är rimligt.

Enligt min mening är det nödvändigt med en översyn av målsägarbiträdenas agerande i domstolarna. Var det verkligen meningen att det skulle bli så här?

Av Susanna Svensson 15 okt 2008 18:24