Digital kärlek

Jag inser hur långt det gått när en tjejkompis uttrycker förbittring över 35 nya notifikationer på Facebook. Hon hade oturen att bli vad man kallar "taggad" på en bild det vill säga att någon klickar på en i bilden och lägger till namnet på personen ifråga. Under varje foto på Facebook finns ett kommentarsfält där man kan uttrycka de känslor själva kortet frambringar. Så vitt jag vet finns det ingen gräns på antal kommentarer. I kommentarsfältet under just detta specifika kort råkade jag på två tjejkompisar igår kväll; vi var inloggade samtidigt och kommenterade fotot sekunder efter varandra.

Eftersom alla vi finns med på kortet samt är "taggade" fick vi alla tre notifikationer när någon av oss kommenterat kortet. Vidare är Facebook så snillrikt konstruerat att de här notifikationerna dyker upp direkt. För att försöka göra den här redan långa historien kort så slutade det med att vi hamnade i en hetsigt komisk diskussion i det här kommentarsfältet. Eftersom vi bor i tre olika städer Stockholm, Lund, Oslo och inte sett varandra på ett tag så avhandlades våra respektive privatliv i en salig röra.

När den fjärde tjejkompisen loggade in blev hon alltså totalt bombarderad med notifikationer. På grund av hennes "tag" i kortet så informerades hon om vår konversation, trots att hon inte deltagit. Hon var kanske inte överförtjust.

Jag tycker det är ganska häftigt.

Vissa kanske skulle hävda att utvecklingen går bakåt, inte framåt, när det gått så långt att man uttrycker kärlek till tjejkompisar genom en digital plattform. Överflödigt är brevskrivandet, till och med mailandet har blivit förlegat. Vi lever i en tid där ögonblicklig avisering är ett grundkrav för de meddelandecentraler vi väljer att använda. Det möjliggör ett möte mellan människor i olika städer och länder, en oplanerad sammankomst mellan vänner, där responsen på frågor är tillfredsställande kvick.

Kärlek svart på vitt, inte sant?

Av Cim Efraimsson 15 okt 2008 08:01