Liberalism och den sanna friheten

Jag kan börja med att berätta att jag tidigare har varit nyliberal av den cyniska och samtidigt starkt troende frälsningsliberala skolan. Jag trodde tillsammans med Johan Norberg att världen skulle bli bättre och mer rättvis och balanserad om vi skulle tillämpa en mer marknadsliberal politik och börja nedmontera de förlegade statskontrollerade ekonomiska dinosaurierna till ekonomier. Min tilltro till statens förmåga att kontrollera den allt mer internationaliserade ekonomin hade för länge sedan försvunnit. Jag hade heller aldrig varit förtjust i det förmynderi som ligger till grund för de vänsterinspirerade politiska idéerna.

Jag ville inte behöva betala pengar till en stat som slösade bort pengar på propaganda för olika politiska projekt och såg inte någon betydelse av staten längre. Visserligen ansåg jag att det fanns några saker som någon form av statsbildning behövde sköta, men det ville jag minimera eftersom jag har sett hur ineffektivt det blir att ha statliga projekt där ingen har något eget intresse av att allt sköts effektivt. I ett samhälle där drivkraften är pengar kan man inte driva en effektiv verksamhet utan att de inblandade har pengar som drivkraft var den idé som jag då förespråkade.

På senare år har jag dock börjat tänka annorlunda. Jag har försökt vidga mina horisonter och fundera över vad det egentligen är för frihet som det nyliberala projektet försöker leverera. Vem blir fri av de ekonomiska liberaliseringarna? Vilken typ av frihet är det som uppnås? Är det verkligen något som blir så mycket bättre även om vi skulle uppnå den nyliberala drömmen om den totalt liberala marknaden och den stora ekonomiska tillväxten?

Ett kritiskt tänkande började få mig att se att det liberala projektet inte var särskilt genomtänkt. Det går enkelt att argumentera för och det fungerar inom sina gränser, men vad är det egentligen som blir resultatet? Blir människor lyckliga, fria och kärleksfulla eller blir de olyckliga, giriga och själviska? Självklart har inte det ekonomiska och politiska systemet allt ansvar för individens moraliska och sociala utveckling, men nog har den påverkan. Och det är inte en positiv påverkan att hela tiden oroa sig för om man är tillräckligt lönsam för att få fortsätta förtjäna sitt uppehälle på det företag som man arbetar på. Veta att alla tittar på vad du gör, räknar på din lönsamhet och är redo att peta bort dig ögonblickligen om aktieägarna och "marknaden" på så sätt kan tycka att företaget presterar bättre utifrån en kortsiktig resultatanalys. Att vara en liten obetydlig kugge i ett stort omänskligt maskineri som endast ser till lönsamheten.

En ekonomisk frihet började också se allt för platt ut för att jag skulle lockas av den. Jag har aldrig tyckt att pengar är särskilt intressant och att tro att pengar leder till verklig frihet började efter att ha sett så många rika och olyckliga människor slava värre än någon annan för att få ännu mer pengar förlorade jag helt uppfattningen att pengar har särskilt mycket med frihet att göra. Efter att tittat på filmer som "Into the Wild" och "Fight Club" och läst en hel del böcker om frihet och mening började jag också förstå den fälla som ligger i att koppla samman frihet med materiella ting. Jag började förstå att det fanns en mening med att nästan alla religioner förespråkar ett avståndstagande ifrån materiella värden. Det finns en frihet i de buddhistiska munkarnas begränsning att bara få äga sju ägodelar. Tanken om att vi kan bli förslavade under våra ägodelar och vårt habegär började bli mer och mer förståeligt.

Vad jag börjar tro är att frihet inte kan skapas genom politiska beslut oavsett om politiken kallas liberal eller kommunistisk. Frihet kommer inifrån oss själva och i kontakten med andra människor. Frihet kommer ifrån att vara nöjd med den man är, det man har och våga gå sin egen väg. Frihet kan inte räknas i pengar! Frihet är en känsla och inte något materiellt.

Låt oss hoppas att fler börjar ta till sig den insikt som börjar bli mer och mer spridd att materiellt välstånd varken leder till frihet eller lycka och absolut inte kärlek. Så vad är det vi egentligen söker?

Av David Böhlmark 14 okt 2008 09:16