För tio veckor sedan skrev jag denna text på min blogg:
"Både SEB och Swedbank har nu redovisat ökande kreditförluster i Baltikum och deras ledningar förklarar sig ändå nöjda med sina respektive bankers goda resultat.
Ingen frågar om kreditförlusterna varit nödvändiga/motiverade eller förutsägbara, det vill säga möjliga att undvika.
Bankledningarna har inga skäl att vara belåtna med sina insatser. Deras ageranden är nästan risktfria med fallskärmsavtal, bonusar och statlig insättningsgaranti på en oligopolliknande marknad. Som vanligt är det ingen bankledning som känner något särskilt ansvar för insättarnas pengar.
Sjabblar de med kreditgivningen så kan de alltid idka kreativ bokföring med räntenettot och fondavgifterna till exempel.
Emellertid måste någon betala kreditförlusterna och om det inte ska vara aktiägarna, som kan sparka ledningarna, så får det väl bli kunderna och personalen, genom sämre bolåneräntor, sämre inlåningsräntor, lägre löner och svårare att få lån."
Idag framstår SEB och särskilt Swedbank i en annan dager, men varför var det inget välbetalt journalistproffs som reagerade för tio veckor sedan.
Kan det bero på inkompetens eller överdriven beundran för de överlägsna bankledningarna?
Av Carl E. Lundborg 05 okt 2008 20:22 |
Författare:
Carl E. Lundborg
Publicerad: 05 okt 2008 20:22
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå