Hur det är att bli inbjuden till SVT:s Debatt

Den 11 september var jag i SVT:s studio i programmet Debatt. Anledningen var att jag har skrivit en ilsken debattartikel med rubriken "Pirate bay gräver en grav som vi alla kommer att falla i". En kille, som heter Manne från Debattredaktionen ringde upp och frågade mig om artikeln och anledningen till min ilska.

Jag berättade att jag hade haft mailkontakt med Peter Sunde på TPB, The Pirate Bay, eftersom det retade mig, att mina deckare, som visserligen inte hade bekostats av förlaget, utan av Tal- och Punktskriftsbiblioteket Daisy, producerats till talböcker och nu låg nedladdningsbara på TPB och att det stod "Tack ska du ha" som signatur på dem som laddat ner böckerna. Men i detta specifika fall var jag nu förbannad över att någon person, genom TPB, visat att här kan ni ladda ner obduktionsbilderna och hela förundersökningen på barnen i fallet Arboga. Jag vet att det är lagliga offentliga handlingar och jag vet att det är målsägaradvokaten som gjort misstaget att inte begära sekretess på fotona.

Vad jag ville diskutera med Peter Sunde var, varför inte han tog ansvaret att stänga av personen, ta bort länken till bilderna, vilket jag vet är fullt möjligt eftersom jag själv blivit avstängd från familjeliv.se med motivationen att jag gjorde reklam för mig själv som författare. Under dryga sex månader var min datorskärm vit när jag försökte besöka familjeliv. Alltså går det att stoppa en alltför tanklös och ivrig datoranvändare på vissa sidor så länge som personen använder sig av sin egen dator.

Jag berättade om min mailkonversation om böckerna på TPB, för Manne. Han sa att om det kom på tal angående böckerna, var det helt okej att jag tog upp det, men att jag inte skulle fastna där, eftersom ämnet handlade om det moraliska i att tillåta obduktionsbilderna. Javisst, jag ställer gärna upp, för jag vill gärna uppmärksamma det viktiga i att använda internet med ansvar, inte bara för det man gör själv utan också för det andra gör. För jag vill inte att Sverige ska bli som Kina, där staten bestämmer vad vi ska se på internet. Manne berättade att, förutom jag, skulle det vara Peter Sunde och Pär-Arne Jigenius, före detta pressombudsman. Ja, det låter bra, tyckte jag. Då kan man föra en vettig konversation när man bara är tre personer.

Sagt och gjort, jag kom till studion och fick information om att när jag ville ha ordet, skulle jag vifta med handen. "Jag vill ha en debatt som hörs", sa Janne Josefsson. Jag visste inte hur Peter Sunde såg ut förrän han satte sig snett till höger framför mig. Därefter blev det fel redan när programmet startade, och vi blev två minuter sena. Varför blev vi sena? Inte en aning. Först började diskussionen om gängbråken i Göteborg och vems politiska fel det var. Det ämnet höll på i en dryg halvtimme.

Därefter var det vår tur, trodde jag. Helt plötsligt kom Arbogabarnens pappa in via telefon. Aha, tänkte jag, detta hade ingen upplyst mig om, men jag tänkte inte mer på det. Utöver de jag nämnt, var det ytterligare två personer som plötsligt skulle vara med i vår debatt, och det förstod jag eftersom de hade varit i sminket, men inte yttrat sig under gängbråksdebatten, och det var en forskare och en suicid taleskvinna. Varför eller när de skulle komma in i programmet fattade jag aldrig. För varje minut som klockan tickade iväg, och samtalet pågick mellan pappan till Arbogabarnen, Janne Josefsson och Peter Sunde blev jag mer och mer ivrig. Jag viftade med handen och istället för att jag fick ordet, kom Jigenius in i samtalet, sedan återigen Peter Sunde och även Janne Josefsson. När jag hade viftat för fjärde gången och inte kom in i diskussionen var jag vansinnigt ilsken och bröt mig in i samtalet.

Tog upp en artikel från SvD och berättade att enligt den här artikeln tjänade TPB 19 miljoner kronor om året i reklamintäkter och jag var spydig över uttalandet från Peter Sunde om att det var en hobbyverksamhet. Därefter sa jag att det är inte bara viktigt att vara en människa utan man måste också vara en medmänniska. Då avbröt Peter Sunde mig angående artikeln från SvD och menade på att det var lögn och att det skulle uppdagas vad som var sanning. Då blev jag ännu argare för jag ville fortfarande diskutera ämnet moral och ansvaret mot din nästa. Vid detta enda tillfället knackade jag Peter Sunde på ryggen med mitt finger eftersom jag inte ansåg mig ha fått chansen att prata färdigt. Då avbryter Janne Josefsson och vill höra Jigenius tankeställning. Att inte jag gick i taket! Jag fattade ingenting. Här bjuds man in till debatt och får yttra sig i trettio sekunder för att sedan bli avbruten.

Även pappan till Arboga barnen blev klumpigt avbruten av Janne Josefsson, som först säger, att du får sista ordet Nicklas, men helt plötsligt vänder han sig till den där forskaren, som plötsligt ska ta till orda, sekunden efter kommer taleskvinnan från suicidföreningen in också, och sedan var programmet slut. Jag tyckte att hela programmet blev en flopp. Dagen efter hade jag en arg artikel på min bloggsida, som översvämmades av arga kommentarer. En blogg tyckte att Peter Sunde skulle anmäla mig för misshandel. Alla kommentarerna var ursinniga över att jag "misshandlat" Peter Sunde. Jag letade mig fram till Peter Sundes blogg och blev mäkta förvånad. Han hade blivit grundlurad av SVT:s Debattredaktion.

Då fattade jag, att jag också hade blivit förd bakom ljuset. Fortfarande vill jag ha en diskussion om ansvaret till din nästa, men nu vet jag att det inte är i TV-programmet Debatt på SVT som den ska föras. På den redaktionen finns vare sig moral eller anständighet. Debatt har, enligt sin hemsida bett Peter Sunde om ursäkt, och det är ju bra, men för oss alla andra inbjudna, kanske det också hade varit på sin plats med en ursäkt.

Av Ramona Fransson 13 sep 2008 18:35