Staten sanktionerar oseriös kreditgivning

Dagens Nyheter DN publicerade under vecka 32 två artiklar kopplade till utmätning. I den första artikeln, 7 augusti, uttryckte Ingela Pedersen, ordförande i Budget och skuldrådgivarnas yrkesorganisation BuS, en oro för hur den nya utmätningsordningen ytterligare försvårat en redan tidigare problematisk situation för överskuldsatta, samt hur samhället riskerar skapa hemlösa. I den andra artikeln läser vi att politikerna inte förutsett konsekvenserna av en, sedan årsskiftet, för gäldenären tuffare indrivning.

Vi tycker artiklarna väl beskriver skillnaden mellan överskuldsättningens verklighet och lagstiftarnas kunskap. Innan någon åtgärd kommer att visa sig effektiv måste lagstiftarna uppskatta samt definiera vilket problem man syftar lösa.

År 2000 ansökte 3 520 personer om skuldsanering, 1 337 eller knappt 38 beviljades. År 2005 ansökte 4 178 personer om skuldsanering, 1 516 eller drygt 36 beviljades. Siffrorna visade att skuldsaneringslagen inte levererat önskat resultat och en utredning tillsattes. 1 januari 2007 trädde den nya skuldsaneringslagen i kraft. År 2007 ansökte 6 831 personer om skuldsanering, 2 452 eller knappt 36 uppfyllde skuldsaneringslagens kriterier och beviljades skuldsanering. Siffrorna ovan ska ställas mot det faktiska antalet gäldenärer i riket, 486 134 personer, KFM 2008-08-13. Runt 117 000 personer har löneutmätning. Jag vill understryka att siffran 117 000 endast gäller de personer som har en utmätningsbar inkomst. Familjer med många barn, ensamstående barnfamiljer, socialbidragstagare och sjukskrivna/sjukpensionärer har svårt att komma upp i utmätningsbar inkomst och de personer/familjer som har för låg inkomst för att möjliggöra utmätning ryms inte i statistiken. Det finns alltså ett mörkertal, kanske tom ett stort sådant?

Räknar vi in alla som drabbas sekundärt partners, barn o.s.v. lär siffran bli betydligt högre än 117 000.

En fungerande ekonomi är väsentligt för en persons välbefinnande. I en marknadsekonomi säkerställer tillräckliga inkomster basbehov såsom bostad, mat, kläder o.s.v. Kan man inte betala för dessa saker blir tillvaron svår. En människa som konstant måste oroa sig för hur han/hon ska klara el- och telefonräkningen eller hur barnens behov av t. ex. mat och kläder ska finansieras, bryts ner. Det är inte så mycket en fråga om "OM" utan mer hur lång tid det tar. Vi kan nog utgå ifrån att en ensamstående förälder som, med sina barn, vräks ur sitt hem knappast går till jobbet nästa dag. Kostnaden för basbehoven kommer således falla på det allmänna.

I praktiken ska en person leva med överskuldsättning under några år innan skuldsanering kan bli aktuell. 42 av de som beviljades skuldsanering år 2007 hade sjukersättning. Vi kan ur statistiken utläsa att det kan finnas en koppling mellan sjukdom och överskuldsättning. Frågan är om sjukdom föds ur överskuldsatthet, eller om överskuldsatthet springer ur sjukdom? KFM Kronofogdemyndigheten uppskattar samhällskostnaden för överskuldsättning till 30 - 50 miljarder/år. Skattemiljarder som antagligen väl behövs till något annat utgiftskonto. Medelålders överskuldsatta personer har behov av läkarvård i samma utsträckning som en genomsnittlig sjuttioåring. Lägger vi till kunskapen om barns livsvillkor och hur fattigdom präglar barnens självbild hamnar vi antagligen igen på en betydligt högre siffra.

De ärenden som är vanligast hos KFM är skulder för telefoni och internet. Är det rimligt att företag, utrustade med den nyaste, mest effektiva säljpsykologin får ovillkorad statlig hjälp med att driva in pengar från enskilda personer när det redan då avtalet ingicks borde stått klart att individen inte hade betalningsutrymme för utgiften? När betalning uteblir går borgenären till KFM, får avtalet fastställt och staten hjälper borgenären driva in avtalet i sin helhet. I sin helhet. Staten driver alltså inte bara in ev. förlust till företaget, utan också förlorad vinst. När företag, mer eller mindre lättvindigt, säljer sina produkter och tjänster, ingår antagligen denna statliga "försäkring" med i kalkylen. Varför skulle annars företag låna till och teckna avtal med 18-åringar som endast har studiemedel 1050 kr/mån, 10 mån/år som inkomst? 18-åringen klarar inte betala, när han/hon är 30 år har han/hon fast jobb, skulden har vuxit till åtskilliga tusenlappar och den som då äger skulden får hjälp av staten att hämta hem sin ackumulerade vinst. I och med att det inte finns någon gräns för vad som kan drivas in och hur länge skulden kvarstår så skulle man nog kunna kalla det för en "investering över tid". Orkar man inte vänta kan man alltid realisera en del av det bundna kapitalet genom att sälja skulden till någon som har mer tålamod.

Vid årsskiftet trädde så en ännu hårdare eller, som KFM ofta kallar det, "effektivare" utmätning ikraft. Om lagstiftarna avsåg driva in mer vinster till företag så har KFM tveklöst blivit mer effektiv. SR Blekinge rapporterade den 14 juli 2008 att indrivningen i regionen under landets tre första månader ökat med 144 miljoner kronor. 71 skånska barn hade vräkts från sina hem. Innan året är slut räknar man med att 800 barn i riket vräkts från sina hem.

Vid indrivning ställs inga krav på borgenären. Är skulden fastslagen skall staten utmäta gäldenären.Utmätning som kan pågå år ut och år in. I vår förening finns en kvinna som betalat 1,5 miljoner på en ursprungsskuld på 1 miljon. Hon har drygt 14 000 i utmätning varje månad. Har arbetat sedan 13 års ålder. Hennes skuld är idag uppe i 3 miljoner. Allt sker under statens övervakande. Hur jag än vrider och vänder på problemet så kan jag inte förstå att staten ställer upp på den ordningen. Ställer upp och hjälper till. Kvinnans utmätta lön går varje månad till en av Sveriges största banker. Staten driver in vinst åt "miljardvinstbanken", genom utmätning av gäldenären.

Vems är ansvaret när krediter blir "misslyckade krediter"? Vilka är delaktiga i och påverkas av att en privatpersons ekonomi havererar? Vad ska samhällets uppgift och ansvar vara? Hittar inte lagstiftarna en bättre och klokare lösning på obeståndsproblemet än strängare utmätning av gäldenären så kommer sannolikt samhällsproblemet "överskuldsättning" att växa både i omfattning och i kostnad för samhället.

Av Ulrika Ring 26 aug 2008 16:27