Karl Marx´s teori om historisk materialism tolkar G. A. Cohen som att "när det finns möjligheter att utveckla en mer produktiv teknologi och därmed reducera arbetsbördan, kommer människor att ta den…".
Men detta är i så fall en sanning med modifikationer - och det gäller tydligen inte sånt som ändå är nödvändigt för överlevnad, välbefinnande och optimal hälsa.
Åtminstone sedan 1970-talet så tycks denna utveckling ha kommit av sig. Troligen tillämpades detta väl samordnat och konsekvent för så gott som alla tunga, slitsamma och smutsiga jobb, där man direkt lyfte och släpade på grejer; samt jobb med alltför monotona rörelsemoment.
Men fortfarande gäller det knappast sådan arbetsbörda som är mentalt stressande, och där man inte riktigt hinner med de arbetsuppgifter som tenderar att samlas på hög.
För många så räcker det inte med åtta timmars arbete, utan kanske långt till jobb, byta färdmedel, köer i trafiken, handla och hämta på dagis osv… Sociotekniska infrasystem utvecklas "extrapoleras" kanske var för sig, men någon innovativ samordning och "rockering" diskussion om att vända och flytta om på alla "stenar" med totaloptimering som mål, sker uppenbarligen inte.
Det kanske mest häpnadsväckande är kanske att egentligen görs ingenting för att reducera hushållens försörjningsbörda! Detta drabbar förstås mest hushåll med låg- och medelinkomster och ensamboende. Nästan hälften av alla hushåll - alltså ca två miljoner - är ensamboende. Även om alla ensamboende inte har låga inkomster, så har de kanske i gengäld högre boendekostnader.
Att mer produktiv teknik reducerar arbetsbördan, innebär förstås att producera lika mycket eller kanske ännu mera med kanske hälften så många anställda. Men detta kommer ju då i konflikt med att politikerna och fackföreningarna samtidigt har ambitionen att öka sysselsättningen och därmed minska arbetslösheten. Möjligheterna till ökad produktiviteten hamnar då i malpåse.
Beslutsfattarna och de etablerade debattörerna vet ju att alla människor i alla fall behöver mat och bostad, och de betalar då ändå vad det kostar. De vet ju också att om arbetskraftsbehoven och arbetskostnaderna skulle minska för att producera mat och bostäder, så minskar ju förstås även skatter, avgifter och moms, om det inte samtidigt dyker upp nya jobb lika lätt som på 1950-talet! Varför skall man då öppet diskutera omfattande effektiviseringar av strukturen för att öka produktiviteten inom dessa områden?
Men det man inte tycks låtsas om är att det behövs en hållbar tillväxt för att nord skall kunna minska mer än vad syd behöver öka sina behoven av de ekologiska fotavtrycken, foodprints och klimatpåverkan. Hållbar tillväxt kan endast uppnås genom att successivt fler och fler och fler arbetar med att marknadsföra "oändliga" t.ex. individuella tjänste- och upplevelse- resurser, samtidigt som de som arbetar och marknadsför ändliga naturresurser blir allt färre och färre.
För att de många människorna skall kunna ha råd, tid och ork att efterfråga mer och mer och mer privata tjänster, så måste naturligtvis kostnaderna för den fysiska försörjningen av mat och tak, minska i motsvarande grad. Och skall man ha tid och ork över - och betala för coaching - av engagerande och hälsobringande upplevelser, så kan man inte samtidigt vara på stressiga jobb, eller på väg till och från under kanske tio timmar per dag.
Visst bör det väl snarast vara dags att med hjälp av IKT, automation, adaptivt reglerad återkoppling mm., successivt mer och mer och mer minska alla sorts mänsklig medverkan för produktionen, distributionen, återanvändningen, återvinningen och recirkulationen i kretslopp av saker, byggnader, fordon, system osv., i minst samma omfattning som jordbrukets behov av arbetskraft minskade under förra seklet.
Av Uno Hansson 26 aug 2008 12:24 |
Författare:
Uno Hansson
Publicerad: 26 aug 2008 12:24
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå