Nästan multen
blicken som slutat älska
främmande och jordfast
den lever inåt
ätande sin egen tyngd
I spräckliga känslor av
regn och vinyl
Den instängda värmen
från min kropp
sältan som rinner, rädda
ränder
allt
är ett stillastående regn
i ögonen - mist
och svullen luft
svavel och fukt, detta
fräna
som tar på min hud
genom galler av väta
sluttande axlar
dolda som avslut under
gul kapuchong
Och aldrig
har ögonfransarna känts
mer
som engelska stränder!
våta revor under luggen
kaffekoppens mörka öga
speglar mig
ringar i schaktet, jag vet
inte varifrån
en mörkblå andning ur
nattens lunga
smak av betsel och rö
du milde
hur jag älskade dig fördärvad
förbi röd och rosa
nötte dig trött
som en trasa mot gnällande
golvbräder
nötte
flisor i din blick
jag tämjer smärtan med
infällda naglar
i rougen
nästan multen
är
jag
Anm. Månadens Dikt April 07, Alida Bokförlag
Av Isabella Mendrix 25 aug 2008 09:46 |
Författare:
Isabella Mendrix
Publicerad: 25 aug 2008 09:46
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Poesi, Litteratur & Poesi, Poesi, om, älskar, dör | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå