Den vassa eggen

När Ulf Lundell flippade med romanen ”Jack” var han ung och en efterlängtad rebell, humoristisk men blyg, romantisk men en ensamvarg, med rufsigt hår och pillemarisk blick som ibland vändes ner mot gatan i charmig osäkerhet.

Författaren fick ett omedelbart genomslag medan rockartisten kom smygande. Visserligen möttes debutplattan ”Vargmåne” av ganska schyssta recensioner och när ”Törst” släpptes hade jämförelser mellan Lundell och Springsteen redan gjorts. Men det var först med ”Nådens år” 1978 som den breda publiken reagerade, mycket tack vare sången ”Snön faller och vi med den”.

Året därpå spelades den ditintills största kommersiella framgången in, ”Ripp Rapp”, med klassiska sånger som ”Rom i regnet”, ”Oh la la, jag vill ha dej” och ”Ute på tippen”. Inför uppföljaren, dubbelalbumet ”Längre inåt landet”, reste band och tekniker till England. Redan då, 1980, sjöng Lundell om äktenskapets baksidor. Men han var inte lika direkt som fem år senare när ”Den vassa eggen” släpptes och förändrade svensk rockmusik.

Det är med ”Den vassa eggen” som rebellen som tre år tidigare stått naken i ett spegelblankt hav med armarna sträckta mot himlen sjungandes om frihet och öppna landskap transformeras till röst åt människor som gift sig, fått barn, kraschat sina äktenskap och tvingats lämna hemmet.

Och det är här som rockjournalisten Håkan Lahger sätter fokus i nya boken ”Den vassa eggen – Ulf Lundells kreativa kaos”.

Efter de monumentala, nästan hysteriska framgångarna med albumet ”Kär och galen” och två utsålda turnéer samma år 1982 var Lundell omtumlad. Arbetslusten var det inget fel på, men kraven på en uppföljare i samma uppsluppna, lyckliga och folkliga stil kvävde honom. För att få till stånd en tidsfrist och samtidigt dra ner på förväntningarna spelade han in en platta med andras material i översättning Bob Dylan, Neil Young, Leonard Cohen etcetera och en helt akustisk platta.

Men i början av 1985 stod Easy Sound-studion i Köpenhamn bokad och klar. Där skulle den hoppfulla och hittyngda ”Mellan hägg och syren” bli till. Artisten åkte i förväg. När bandet och producenten kom till Köpenhamn mötte de ett alkoholiserat vrak.

Lahgers bok är i första hand ett dokument över turerna kring och tillkomsten av ”Den vassa eggen”, Lundells nakna och trasiga och fenomenala sångcykel om ett äktenskap som inte går att rädda. Men Lahger berör också i hög grad relationen och samarbetet mellan artisten Lundell och producenten Kjell Andersson, en relation som framstår som ett parallelläktenskap, även det i kris. Och i bakgrunden hukar ett land som förlorat sin oskuld.

Lahger gör jämförelser mellan Lundell och Strindberg som är intressanta, men som också känns lite slitna och trötta. Man har hört dem förut och de bidrar snarare till att stärka den ogenomträngliga myten om Lundell än att öppna upp för människan och artisten.

Här finns en blinkning till skådespelaren Keve Hjelm som var gravt alkoholiserad under inspelningen av ”Kvarteret Korpen”. Lahger berättar om hur Bo Widerberg och Tommy Berggren hanterade Hjelm för att uthärda arbetsdagarna. ”I Köpenhamn är Ulf Lundell Keve Hjelm. Lika stor, mäktig och inspirerande för omgivningen när mikrofonen är påslagen. Lika liten och svag mellan tagningarna.”

Boken innehåller flera Lundell-brev som tidigare inte publicerats. Den avslöjar också att Lundell varit i studion den här sommaren för att spela in sin första platta på tre år och den första på nitton år med Kjell Andersson som producent undantaget julsången ”Av himlen sänd” från 1997.

Lahger har den goda smaken att låta kända bandmedlemmar som Niklas Strömstedt, Hasse Olsson, Janne Bark och Backa Hans Eriksson få komma till tals om det kreativa kaos som omgav Lundell under några svarta och konstnärligt explosiva år.

Titel: Den vassa eggen – Ulf Lundells kreativa kaos
Författare: Håkan Lahger
Förlag: Norstedts
Utgivning: augusti 2008

Av Stefan Whilde 18 aug 2008 10:37