De ska va gött å leva - för alla 4

Ekonomer, politiker, massmedia och övriga inom etablissemanget och beslutsfattandet inom politiken och näringslivet, tycks fortfarande agera, prata och skriva som om Adam Smith´s teorier om arbetsdelning och tillväxt inte går att komplettera, differentiera eller variera.
Adam Smith ansåg att förutsättningarna för att få en tillväxt var arbetsdelning och expansion av marknader. Arbetsdelning eftersom den bevisligen ökade produktiviteten genom specialiseringen.
Regeringskansliet skriver: "… Det finns i princip två vägar till ökad tillväxt. Genom att öka antalet arbetade timmar och genom att producera mer per timme…".
Producera mer per timme innebär förstås ökad produktivitet.
Bertrand Russell skriver: "Arbete innebär att flytta på saker, eller att säga åt andra att flytta saker".

Bertrand Russell skrev detta 1931 och sedan dess har IT och kommunikation IKT utvecklats. Kompletteringen med IKT mm., har inneburit utvecklingen av datorer, datanät, mobiltelefon, automation, PBB produktion med begränsad bemanning, autonom och adaptiv processreglering, logistik med lastpallar, containrar och roro-fartyg osv.
Sedan Adam Smith´s och Russells dagar, så finns det rimligtvis numera en myllrande mångfald av möjligheter att variera och komplettera förutsättningarna för den ekonomiska tillväxten på marknadsarenan. Men så länge som etablissemanget och beslutfattarna vägrar att diskutera och anamma dessa möjligheter så sker det tydligen inga nämnvärda förändringar eller variationer när det gäller förutsättningarna för arbetsdelning, produktivitet och tillväxt.

Det som etablissemanget tycks bortse ifrån är att det ur bl.a. miljö- och hållbarhetssynpunkt är en väsentlig skillnad om arbetsdelningen i huvudsak sker genom varubyten eller tjänstebyten. BNP och SCB gör fortfarande ingen egentlig skillnad mellan varu- och tjänstebyten.

Åke E Andersson skriver: "… Människorna är drivna av en inre längtan efter ständigt nya upplevelser!! En tes som bekräftas av upplevelseindustrin, som växer snabbast i alla välståndsländer. Produktionen är endast ett medel för att kunna uppleva och konsumera. Människorna söker först och främst mening i tillvaron genom ett friskt och gott liv. Samtidigt vill de umgås med varandra och ha det trevligt…
… En riktig tjänst kräver ständig närvaro av både konsumenten och producenten. Patient och läkare/sjuksköterska i sjukvården. Gäst och kypare på krogen. Banktjänsteman och kund på var sin sida av disken. Publik i salongen och sångare på scenen. Visst bör man på alla sätt försöka göra tjänster till produkter och information men då bör de inte kallas för tjänster…"

En stor del av det som SCB påstår är tjänstearbete är alltså något som ÖKAR de sammanlagda "från jord till bord osv." arbetskostnaderna med löneskatter och avgifter och därmed priserna med momsen på maten, boendet och alla andra saker, byggnader, anläggningar, infrasystem osv. Dessa i produkterna involverade "tjänstearbeten" bör alltså inte kallas för tjänster i den statistik som i hög grad styr beslutsfattandet!

Arbetsdelningen för alla människors fysiska basbehov rätt sak, på rätt plats, vid rätt tid, har rimligen numera potentiella möjligheter för att kunna förändras, kompletteras och ersättas med IKT, receptstyrda verktygsmaskiner osv. Fler och fler av arbetsmomenten för att tillgodose de fysiska basbehoven av mat, tak och andra saker och system, bör med totaloptimerad flödeslogistik, teknikupphandlingar osv., ännu mer än hittills kunna ske med processreglerade och receptstyrda maskinella enheter.

Citat: "När de stora verkstadsföretagen flyttar så avstannar generellt automatiseringen av produktionen och samtidigt upphör införandet av ny teknik som rationaliserar tillverkningen".
Underleverantörernas kommentarer är:
"Fick vi bara tid på oss så skulle vi kunna se över produktionsstruktur och konstruktion" och "Det finns bara ett sätt för att möta flytten österut; förbättra produktiviteten och öka mekaniseringen".

PBB produktion med begränsad bemanning innebär att exempelvis tillverkningen via receptstyrda verktygsmaskiner och robotiserad ytbehandling av de monterbara delarna, sker dygnet runt och under viss del av tiden helt automatiskt; alltså utan någon mänsklig medverkan. Övervakningen kan då ske helt elektroniskt eller exempelvis fjärrövervakat via datanät Internet, Intranät av beställaren/teknikupphandlaren.

Men just som underleverantörerna påpekar så kom PBB, totaloptimerad logistik "från jord till bord" och automationen, av sig när multijättarna Electrolux, H&M, Wal-Mart, IKEA m.fl. flyttade tillverkningen till låglöneländerna. Men att flytta tillverkningen till låglöneländerna är förstås inte hållbart i längden. I det långa loppet är ju flytten österut att "gå över ån efter vatten". Med tiden så ökar ju låglöneländernas löner mer och mer, och tillverkningskostnaderna när väl investeringarna är avbetalda och utvecklingsblocket är ett faktum kan aldrig bli lägre än om den sker helt automatiskt och därmed helt utan arbetskostnader.

Det kan ju inte produceras mer per arbetstimme, än om produktionen sker helt utan mänsklig medverkan i själva tillverkningsprocessen. Vissa delar av underhållet och fjärr-övervakningen kräver förstås alltid mänskliga arbetsinsatser i vilket fall som helst.

Som jämförelse kan nämnas en process som sedan länge redan sker mer och mer utan annan mänsklig medverkan än för utbyggnad, underhåll och övervakning. - Principen om att användar-, receptstyrda och reglerade flödesprocesser "från källan och till köksbordet" kan ske utan annan mänsklig medverkan än beställaren/användaren/konsumenten prosumenten; anvesteraren är ju därmed bekräftad i praktiken.

Den process som avses är vattenförsörjningen inom städer och tätorter medräknas avloppen så bildas det dessutom ett kvalitetssäkrat kretslopp. Användarna styr själva leveransen av "beställd" vattenmängd och med sina kranventiler och gemensamt styr- och processreglerar användarna nivån och trycket i vattentornet dygnet runt. Betalningen sker ofta via autogiro där flödesmätare i källaren via datanät och avtalat algoritmsystem bestämmer fakturabeloppet. Utbudet av vattnet är dessutom enbart potentiellt, intill dess att det är efterfrågan!!! som styr det faktiska utbudet. Det sker alltså normalt inga leveranser som inte är betalningsavtalade före leveransen inget svinn på grund av överproduktion.

Vatten inkl. avlopp direkt från kökskranen kostar 0,0092 kr i Gbg sist som jag frågade, och samma sorts vatten som hämtas via returflaska om flaskan återlämnas från butikshyllan oftast kostar ca 1000 ggr så mycket! Arbetsdelningsprincipen kostar alltså detta fall, konsumenterna och användarna 1000 ggr mera än kvalitetssäkrad och komplett receptstyrd processreglering.

Det finns vad jag under ca 25 år från och till har funderat på, inget som motsäger att samma principer så småningom skulle kunna utvecklas för all sorts tillverkning, distribution och handel av och med de flesta av de fysiska basprodukter som används för matförsörjningen, boendet och transporterna. Kostnaderna för allas fysiska basbehov bör alltså så småningom kunna bli nästan lika försumbart, som när det gäller kostnaderna för VA.

Av Uno Hansson 18 aug 2008 09:23