Hur kan man sätta något framför människans bästa?

De flesta struntar i att utveckla sig själva.

Jag har en tro, en tro på en kraft, större än mig, än oss,
Den har jag fått gratis, utan att ha bett om det. Jag är så tacksam för det. Därför känner jag att jag kan hålla mig flytande. Jag kan klara mig undan kaos. Man kan likna det vid att ha blivit frälst, jag ser det som en nåd.

Det är lätt att råka vilse. Det är lätt att mista tro på sig själv, alltför lätt, om vi inte har stöd och support från något håll. Om jag inte tror andra om ont, förstår jag inte heller, när jag råkar ut för obehag, orsakat av någon närstående eller annan person.

Om jag vill göra gott, tar jag gärna på mig skulden om något händer. Jag offrar mig i stället för det jag tror på; kärleken till människan och till själva livet.

När jag blir anklagad för saker som inte finns, tänker jag "Varför?". Eftersom jag inte själv gärna anklagar någon i onödan, räknar jag inte med att bli anklagad själv heller. Döm om min förvåning, när jag blivit anklagad av en närstående, för något som inte finns och sen upptäcker, att just den personen, är den som gör det som jag anklagats för.

Människans irrvägar!

Hur omedveten är inte en människa, om vad som verkligen händer? Hur omedveten är inte människan av i dag, om verkliga känslor? Andlig utveckling är att öva sig i att reflektera över sina upplevelser, vad man för stunden tänker och känner, oavsett var man befinner sig.

Jag har övat - övat och övat i åratal och kommit underfund med, att de flesta människor varken övar eller praktiserar vad de tror på. Att praktisera det man tror på, är en nödvändighet, annars kan man ju inte utvärdera om det man tror på är sant.

Förr i tiden, på min mormors tid, kom prästen hem och förhörde på katekesen. Då fick man lära sig katekesen utantill! Kunde man inte, fick man bakläxa.

Vad har vi i dag för måttstock på hur vi uppför oss mot varandra? Har vi en hederskodex, att använda kontra vår medmänniska?

På min mormors tid, kunde man samsas en hel familj i ett rum och det blev ingenjörer och andra bra människor av dem. Alla mina släktingar är villaägare! Hur är det nu? Och - vad har resultatet blivit?

Jo - ursäkta att jag säger det - i många fall kaos!

Hur kan man sätta annat före människans bästa? Hur kan man sätta tiden före människan bästa? Hur kan man sätta stressen på arbetet, före människans bästa? Hur kan man hitta på historier om invandringen, utlandsaffärerna, försälja vårt Sverige till utlandet, försvåra pensionssystemet, skilja familjer åt, ljuga till höger och vänster, före människan bästa?

Hur kan man överhuvudtaget sätta något, framför människans bästa?

Av Pia Isaksson 26 jul 2008 00:23