Profiterandet på utslagna

Idag räknar man med att ca 10 procent av alla vuxna svenska män är alkoholmissbrukare och fem procent av kvinnorna. Den officiella statistiken hävdar att det i Sverige lever cirka 26,000 personer beroende av tung narkotika. Mörkertalet är enormt, då beroendet skapar exempellösa försvars- och förnekelsemekanismer. Kvantiteten på metoder och "profeter" har ökat i samma takt som kvaliteten på förebyggande- och behandlingsåtgärder urholkats sedan behandlingsboomen i slutet på 1980-talet. Så många profitörer har slagit mynt av enskildas nederlag och social misär att de svagaste i samhället i högre grad än någonsin tidigare betraktas som en belastning och lämnas åt sina öden.

- Hur länge ska du leva med dina fördomar om vilka vi är? Marcus Birro, 35-årig nykter alkoholist, poet, författare och krönikör, aviserar frågan utan särskild adress men bemödar sig om att göra det med största eftertryck.

- Vi är här. Vi finns. Vi är precis som du. Det finns inget vi och de. Vi är som maffian, vi har infiltrerat varje del av samhället. Vi bor i lägenheten intill. Vi sätter upp tvättider. Vi lagar mat, konstaterar skribenten utan förskönande omskrivningar.De Birro beskriver är just den begränsade grupp i det allt överskuggande "mörkertalet" som erkänt för sig själva att alkoholen skulle bli deras undergång om de fortsatte nyttja den. De alkolberoende människorna som "håller färgen", går på jobbet, sköter sociala funktioner och ekonomi på ett för omgivningen acceptabelt sätt. Den förmågan minskar i takt med fortsatt missbruk. Alkoholism är en progredierande sjukdom. Det är en ständigt nedåtgående spiral, en ond cirkel och till sist kan inte missbrukaren hålla skenet uppe längre. Då tillhör han/hon kategorin som etablissemanget betraktar som enbart en börda för samhället och sin närmaste omgivning. I arbetskapacitet, socialt, ekonomiskt och juridiskt. Som alkoholist var jag själv besatt av den sinnesförändring som alkoholen medförde. Förnuftsmässigt insåg jag hur festandet höll på att trasa sönder mitt liv i ett ganska tidigt skede. Jag var svindlande nära total yrkesmässig och social kollaps redan i slutet på 80-talet och tidningen jag då arbetade för bekostade en Minnesota-behandling enligt det så kallade 12-stegsprogrammet. Modellen hade just haft sitt genombrott i Sverige och introducerades som lösningen på den svenska folksjukdomen. Behandlingshemmen växte upp som svampar ur jorden över hela riket.

- Vi hälsar i trapphuset. Vi har en hemlighet som kommer att ta livet av oss i förlängningen. Hemligheten är en sjukdom som inte går att se på oss. Vi står med våra ansikten och våra namn eftersom vi inte tycker att vi ska skämmas. Vi är nyktra nu, men det fanns en tid när vi drack för att fly, glömma eller komma ihåg, avslöjar Marcus Birro i en kombinerad bekännelse för sig själv och fem andra personer med framgångsrika karriärer men med missbruksproblematik i ryggsäcken. Det är samtidigt en helt adekvat redogörelse för samtliga missbrukares ohållbara situation och förstärkt av förödmjukelsens antiklimax summerar Birro:

- Att lämna ett missbruk är att kapitulera, men hur vågar man erkänna sig maktlös i en värld som skriker att det är fel, fegt och fult att vara maktlös? Jag stod i nerpissade kalsonger och förhöll mig till yttervärlden genom titthålet i dörren. Jag var ständigt rädd. Jag drack för att jag var ensam men fattade aldrig att jag blev ensam för att jag drack. Alkoholism är en demokratisk sjukdom. Den tar ingen hänsyn till klass, kön, ålder eller yrke. Den är som kärleken: blind.

Torra men icke desto mindre korrekta fakta ger följande sammanfattning: "Alkoholism är en term med flera och ibland motsatta definitioner. I allmän och historisk användning refererar alkoholism till ett tillstånd av fortsatt konsumtion av alkoholdrycker trots de hälsoproblem och negativa sociala konsekvenser det orsakar. Medicinska definitioner beskriver alkoholism som en sjukdom som resulterar i ett kontinuerligt användande av alkohol trots negativa konsekvenser. Alkoholism kan också referera till en dragning till konsumtion av alkohol och/eller en förhindrad förmåga att känna igen de negativa effekterna av överdriven alkoholkonsumtion. Även om inte alla dessa definitioner specificerar pågående och fortgående alkoholbruk så gör vissa det, och kan också nämna effekter under lång tid såsom fysiskt beroende och abstinens.

Alkoholism karakteriseras av ökande psykiska, fysiska, sociala och själsliga problem. De flesta alkoholister är dock socialt förankrade, men om inte processen hejdas, kommer alkoholen att bli alltmer central. Detta leder till att den sociala situationen kompliceras, frånvaron från arbetet och sjukvårdsbehovet ökar; på längre sikt hotar en för tidig död. Ett problem är att alkoholister ofta får andra diagnoser än alkoholism, vilket försvårar ett faktiskt tillfrisknande. Alkoholisten skyller i allmänhet sin situation på allt annat än alkoholen. Alkoholism är en progressiv sjukdom. Det innebär att den, om den inte stoppas genom total avhållsamhet från alkohol, gradvis förvärras".

"En hög procent av den vuxna svenska befolkningen använder alkohol mer eller mindre regelbundet. För många glädje, avspänning och fest men för andra kroppsliga, psykiska och sociala skador", poängterar alkoholläkaren Olle Haglund i en av många initierade artiklar.

I behandlingar talas populistiskt om varje enskild alkoholists personliga botten. Från 1988 till 2005 fann undertecknad hur många nya bottnar som helst och alla behandlingsformer, självutnämnda experter och behandlingshemmens otaliga "barnsjukdomar" gav mig minst lika många anledningar att tvivla som att tillfriskna. Främst på mig själv och min egen förmåga att frigöra mig från besattheten av de gifter som i allt snabbare takt dödade mig men också på AA:s och tolvstegsprogrammets trovärdighet. I likhet med de fanatiska sekternas budskap handlar det om att "kapitulera", lägga hela sitt öde i händerna på personer som själva påstår sig ha svaren på alla dina existentiella frågor, underkasta dig kollektivets vilja i alla dina personliga angelägenheter och avslutande självsuggestion i kollossal omfattning. Alla metoder, vars avsikter är att rädda liv, har sina egna inbyggda försvarssytem. Ganska vattentäta men missbruksbehandlingarna har också skördat oräkneliga offer, genom lekmannamässiga bedömningar av djupare mentala trauman och familjeproblem.

Under mina första missbruksbehandlingar var grupperna blandade. Det var en jämn fördelning av män och kvinnor bland de hjälpsökande på behandlingshemmen. Detta måste av många olika orsaker korrigeras efter bara några år. Vårdtagarna lade mer fokus på fraterniserandet med det motsatta könet än på sin egen missbruksproblematik. Familjeveckorna var ett centralt och för många mycket plågsamt inslag i behandlingen, då Minnesotahemmen initialt praktiserade metoden med konfrontationer mellan alkoholisten och dennes familj. Detta skedde inför öppen ridå, med de övriga missbrukarna och deras anhöriga som åskådare. Dessa traumatiska upplevelser gjorde mer skada än nytta och syftet att reparera trasiga liv gick helt förlorat. Såväl anhöriga som vänner, arbetskamrater, frivilligorganisationer, socialtjänst och sjukvård kan bidra till att upptäcka tidigt missbruk/beroende. Kunskaperna om detta är dock fortfarande oftast dåliga. Viktigt är att oavsett sin position våga ta upp misstänkta problem och att inte ge upp för negativa reaktioner. Ett stort problem är dock de starkt minskade resurserna i samhället att hjälpa människor med alkoholmissbruk/beroende, understryker medecine doktor och alkoholläkaren Olle Haglund.

De tolv stegen
Anonyma Alkoholister arbetar efter följande tolvpunktsprogram:

- Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att våra liv hade blivit ohanterliga.
- Vi kom till tro att en kraft, större än vi själva, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
- Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattade Honom.
- Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
- Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.
- Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.
- Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.
- Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.
- Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.
- Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.
- Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi uppfattade Honom - varvid vi endast bad om insikt om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.

När vi, som ett resultat dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Instruktionerna hur man gör dessa steg finns i boken Anonyma Alkoholister, även kallad "Stora Boken".

Av Jack Edstrand 19 jul 2008 23:29