Fotbolls-EM: Sagan om maskrosen

Liksom en maskros tränger sig igenom den hårda asfalten lyckades Sverige genomborra Otto Rehagels och Greklands fotbollsbetong. Lika självsäkra, lika rebelliska, lika vackert sommargula. Rehagels bidrag till den stora fotbollsfesten kan liknas vid DDR:s bidrag till arkitekturen; cyniskt men ganska praktiskt, numera dock mögligt och fallfärdigt.

Zlatan Ibrahimovic, ni vet killen från Rosengård som spelade skjortan av det sociala arvet, har aldrig låtit sig fångas av betongen. Han markerades ända från start av en grekisk Herkules, men behövde bara få vara ensam med bollen i ett halvt ögonblick för att dundra in 1-0 rakt upp i bortre krysset, en historisk prestation. Petter Hanssons 2-0-mål var inte lika sofistikerat; han hoppade, stångades och fräste tills bolluslingen hittade in, och slog därmed i den sista spiken i kistan för det bleka grekiska fotbollskadavret.

Sveriges seger var en riktig laginsats, ett klassiskt svenskt kollektiv - ändå är laget sammansatt av flera starka individer samt ett och annat träd som faktiskt tillåts att växa till himlen. För, som Aftonbladets Simon Bank skriver, "...kollektivet kunde inte göra 1-0, till det behövde man en Ibra". Zlatan var med andra ord den avgörande skillnaden mellan oavgjort och seger, men det handlade definitivt inte om någon enmansprestation. Gubbgänget från Allsvenskan kändes överraskande stabilt och höll fortet genom hela matchen, så att flera av dem kändes lika oumbärliga som Zlatan för det svenska laget.

Tyvärr slutade kvällen olyckligt för Christian "Chippen" Wilhelmsson, som drog på sig en skada och troligen missar resten av turneringen. "Chippen" visade en lysande viljestyrka under sin speltid och saknaden kommer att kännas av. Dock har Sverige en fullgod och av publiken efterlängtad ersättare för Wilhelmsson i Sebastian Larsson.

På lördag möter Lagerbäcks mannar Spanien, en betydligt svårare uppgift där oavgjort vore ett mer än godkänt resultat. Spanien är ruggigt starka och min favorit till att vinna turneringen nu när Italien utan Cannavaro verkar sikta på förlängd semester. David Villa gjorde hattrick när Spanien besegrade Ryssland med 4-1, och något säger mig att han gärna skjuter hål på Sverige också, så att Spanien blir klart för kvartsfinal redan efter två matcher.

Skulle det bli förlust mot de rödklädda från Iberiska halvön blir fajten mot Ryssland avgörande, och där gäller det att Sverige inte underskattar motståndet. Rysslands försvar är förvisso inte det starkaste i fotbolls-sammanhang, vill säga; handlar det däremot om militärt försvar så tror jag ryssarna är snäppet vassare än oss, men deras anfallare är giftiga, och Sveriges försvar är heller inte det bästa i Europa om ni ursäktar och detta gäller i
ALLA sammanhang. Men rutinen är stor i det svenska laget och någon underskattning tror jag därför knappast att det blir tal om.

Jag var skeptisk från början, men nu tror jag på det här laget. Vill dock varna den svenska fotbollspubliken som definitivt tillhör den mest hängivna i hela Europa för att bli överdrivet förhoppningsfulla; vi ska definitivt till kvartsfinal, men något mirakel eller nytt 94 är knappast troligt. Sverige är ändå ett lag med brister, och flera andra lag - Spanien, Holland, Portugal, Tyskland - är så bra och så segersugna att de närmast är oslagbara. Vårt svenska landslag kanske kan vinna över ett eller två bra lag, men knappast över alla.

Men ändå: festen har börjat på bästa tänkbara sätt, så låt oss nu njuta av den så länge den nu varar, och låt oss vara stolta över vad vårt lilla land har presterat, presterar och kommer att prestera i fotbollens värld. Somliga kanske hävdar att de svenska maskrosorna bara är ogräs, men lyssna inte på dem. Blommor är blommor vad folk än säger.

Av Einar Wiman 11 jun 2008 16:21