I denna ljuva sommartid...

En underbar psalm som kan sjungas av alla: vi icke troende ser Naturen som vår Gud här.

Så här års är naturen rikt slösande i vår del av världen. Ljusa nordiska sommarnätter som andas slöseri när man måste sova bort dem.

Ni som kan ta er ut i skog och mark och gärna också på sjön: ta er tid att njuta!

Ha inte för bråttom. Livet är väldigt kort.

Man måste lyckligtvis inte vara ung och frisk för att avnjuta naturen: Det går bra med färdtjänst och rullator också.

De som kan göra som jag: Återskapa min egen natur runt knuten är lyckligt lottade, men även en vanlig balkong kan bli en hel mikrovärld. Fåglar, insekter och fjärilar gästar oss gärna just på balkongen.

Våren och försommaren har varit underbara i min lilla vrå av jorden. Dagar och kvällar inbjuder till ett eftertänksamt liv fullt av njutningar. Och då menar jag inte bara de uppenbara: De första jordgubbarna eller den första simturen i månsken.

Jag menar glädjen i att kunna återskapa minnena man en gång delat med varandra tillsammans med någon man delat hela det vuxna livet med. Att tillsammans lyssna till det som talar, viskar, sjunger eller rent av skriker ifrån den levande grönskan: Att låta blommor och träd beröra oss.

Det börjar tidigt om våren när jag vandrar runt bland snödroppar, vintergäck och tidig Iris: De reciterar Karin Boye för mig;

"Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle våren annars tveka?"

Jag hör orden lika tydligt som om någon läste upp dem för mig men de finns ju bara inne i mitt sinne. Växter är diskreta.

Snart efterträds de små blyga vårvinterblomstren av alla ljuvliga liljor. Påsk och pingst och alla tänkbara varianter. De prunkar i kapp och de har alla en praktisk egenhet. Rådjuren som gästar oss ibland äter dem inte.

Prästkragar och vallmo viskar ifrån somrar i södra Europa till mig: "Minns du hur vi stod där mil efter mil, oräkneliga?"
Och jag behöver bara blunda för att se de stora fälten framför mig.

Magnolian och forsythian blommar på bar kvist lite före fruktträden. De är så vackra att det känns rent fysisk i mitt hjärta. Vi kan följa dem dag för dag just ifrån balkongen

Så väller de plötsligt fram. Alla sorter av hägg, syren och kaprifol.

Den senares doft får mig att återse havet utanför byn i Norge. Klipporna var helt täckta med kaprifol så här års där längst ute i havsbandet som den lilla hyttan låg.
Doften följde med in i sovrummet. Jag var 17 år och mycket förälskad. Och hur många hybrider i regnbågens färger vi än odlat fram så är det den enkla ursprungliga doftkaprifolen som berör.

Gullregnet är speciellt för mig. När de enorma träden nästan hukar under sina guldgula hängen hör jag inom mig hur Hjalmar Gullberg skrev om en förbjuden kärlek:

Det kommer en vind och går
Och hela din världsbild rasar.
För en fläkt från syrenernas vår
och gullregnets klasar

I Istanbul upptäckte jag blåregnet. Ett systerträd till gullregnet, men med blåa klasar. Vi strosade runt på kullen vid Topkapi när jag fick syn på dem och jag blev hänförd. Det tog lång tid, men nu har jag ett litet, litet träd som just producerat sina två första blå klasar. Vad jag hoppas att den överlever vintern!

Solnedgången upplever jag på balkongen, hand i hand med Den Käre. Jag minns våra absolut vackraste solnedgångar:
Ingenstans är himlen så speciellt lila som på Santorini!

Och ingenstans är det glödande klotet som försvinner ner i Atlanten så blodrött som när man beskåder det från ett hustak i Essaouira, en liten kuststad i Marocco.

Och jag läser sakta vår favoritdikt av Per Lagerkvist för min Käre som till skillnad emot mig är en troende kristen och för en evighet sedan läste just denna på vår äldsta dotters begravning som i övrigt var borgerlig. Hans afasi har fått honom att tappa ord nu, men jag minns.


Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
Ligger samlad i ett dunkelt ljus
Över jorden,
Över markens hus

Allt är ömhet, allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långtifrån.
Allt är givet
Människan som lån.

Allt är mitt och allt ska tagas från mig
Inom kort skall allting tagas från mig.
Träden molnen ,marken där jag går.
Jag ska vandra
Ensam utan spår

Av Sunny Börjesson 09 jun 2008 23:51