Flaskpost

Själv upplever jag att
det numera är så försvinnande
lite det jag önskar och ber om,
denna korta tid jag har kvar
i tillkämpad värdighet
och konstruerad hemtrevnad,
bara en skärv från de
lyckligt lottades överflöd
för några års återstående
andlig överlevnad

Även om jag övergivit drömmarna,
skänkt bort hoppen på loppis,
så drar jag mig till minnes
ideal och ambitioner,
jag rekapitulerar det
en gång så löftesrika,
i gynnsammare situationer
och även om orken och rösten
numera alltid svika,
har jag mig med det
helt oförtjänta nederlagen
svårt att förlika
och vill rasande skrika
på den upprättelse
som bör tillkomma den
helt orättvist dömde

Hon var en sådan uppenbarelse,
i all sin stolta prakt
och hänförande skönhet,
liknade inget annat jag
sett i min invaderade trakt,
en bild jag målat i mitt sinne
och förbättrat år från år
i mitt allt girigare och
alltmer svultna och utarmade minne
men genom lort och avgaser,
i förgiftat fiendeland
kom hon, helt verklig, som
den vackraste pausfågel,
ett utbetalt skadestånd med
en svart rosett i sitt blonda hår,
från hett åtrådda men
blott imaginära paradis
som jag ritat på i många år
och för en sekund lekte jag
med tanken på ett altare
för min livs levande Afrodite,
där jag utser mig själv
till en hängiven förvaltare,
ljudlöst formade jag orden
i kuren med krossäkert glas -
Snälla Kan Du Älska Mig,
Bara Lite, lite...

Av Jack Edstrand 01 jun 2008 22:51