Det finns för många patrioter här i världen

Så här kan det faktiskt låta när självförnekande rasister ska försöka formulera sina politiska idéer men samtidigt undvika risken att bli ifrågasatta.

Jag kan förstå en kurd eller en palestinier som kallar sig patriot, även om jag också i dessa fall tycker att ordvalet är onödigt, men jag kan för mitt liv inte begripa vad som gör en svensk till patriot och på vilket sätt han skiljer sig från sina landsmän.

Han älskar sitt land. Okej. Och vem gör inte det? Sverige må vara bra eller dåligt, vackert eller fult, men alla som är uppvuxna här är förmodligen känslomässigt bundna till det avlånga landet på ett eller annat sätt. Det är inte konstigare än att jag tycker bättre om mitt eget hus än grannens. Inte för att det är större eller finare, men för att det är mitt, och det är mina minnen som sitter där som osynliga tavlor på väggarna. Så, varför måste den svensk som älskar Sverige kalla sig för patriot - om det i själva verket är så att alla älskar sitt land? Vad är den avgörande skillnaden mellan patrioten och alla andra svenskar?

"Jag är beredd att dö för mitt land", säger patrioten. "Bullshit", säger jag. Ingen människa vet vad hon är beredd att dö för innan hon verkligen ställts i den situationen. De flesta är antagligen inte redo att dö för nånting, utom möjligen för att rädda en familjemedlem. Dessutom är det ganska korkat att säga så generellt, att man är "beredd att dö för sitt land". Så om någon galen politiker drar in Sverige i ett krig, är ni verkligen redo att riskera livet då? Om patrioterna erbjuds möjligheten att åka till Afghanistan och representera Sverige i det så kallade kriget mot terrorismen, tacker de då ja utan att blinka? Det skulle jag allt vilja se.

I den här världen finns det alldeles för många patrioter. Tänk vilken trevlig plats jorden hade varit utan dem. De två världskrigen må ha uppstått av många olika orsaker, men det blev onekligen betydligt mycket lättare att starta och bedriva dessa vidriga krig när folkets patriotism fanns där och rättfärdigade allt som gjordes i fosterlandets namn.

Jag älskar Sverige. Men om jag inte levde i ett mångkulturellt samhälle - och i ett Europa där man fritt kan röra sig över gränserna - så har jag svårt att se hur jag skulle kunnat älska det. Vad är det för roligt med att vara svensk om det bara betyder att man är som alla andra? Då har man ingen att jämföra med, ingen att diskutera med eller lära sig av. Sverige är någonting jag vill berätta om och dela med mig av. Det vill inte patrioterna. Jag antar att det är där som skillnaden ligger mellan mig och dem.

Av Einar Wiman 16 maj 2008 14:23