Snart: Mediernas utnyttjande av offren i Amstetten

Hela Europa och stora delar av den övriga civiliserad världen upprörs enormt av historien som utspelar sig i den lilla Österrikiska byn Amstetten. Saken har rapporterats i praktiskt taget varenda medium i världen. Själv läser jag tre engelska tidningar varje dag på nätet och har märkte att bevakningen där, trots att den är lite hårdare än här hemma, ändå ligger inom gränserna för god publiceringsetik. I den här storyn finns ett enormt allmänt intresse, men frågan är var det allmänna intresset tar slut och var mediernas girighet tar över och skapar ytterligare "allmänna intressen" efter att huvudstoryn har malts om för sista gången? Min gissning är att vi kommer att se en makalös brutalitet från mediernas sida i just den här historien, och den brutaliteten kommer endast att överträffas av brutaliteten som ligger bakom historien från början. Åh, ni behöver inte oroa er, våra svenska medier kommer inte att delta i brutaliteten, utan det blir engelska och tyska medierna som går över alla vettiga gränser. Och att det blir en Hollywoodfilm om saken kan ni vara helt säkra på - frågan är bara vilket medium det blir som lyckas dupera de inblandade att sälja rättigheterna till sin story.

73-årige Josef Fritzl beskrivs som ett monster för att han höll sin dotter i fångenskap i 24 år, utnyttjade henne sexuellt och fick sju barn med henne. Historien är lika osannolik som om vi skulle vakna upp en morgon och läsa om marsmän som landat på Djurgården. De flesta tidningar runt om i Europa använder samma beteckningar. Brittiska "The Sun" och rivaltidningen "The Daily Mirror" kallar Fritzl för ett monster och huset för "Skräckens hus" medan The Daily Mail ställer samma fråga som dagens Aftonbladet , nämligen, "Hur kunde detta ske utan att Fritzls fru fick reda på saken?".

The Times, Storbritanniens konservativa tidning skyller saken på en slags kultur i landet Österrike. I dagens upplaga kan man läsa om hur The Times tycker att Österrike är ett land som inte kommit till insikt om sitt förflutna. Kanske menar tidningen att det är där som Adolf Hitler föddes när man skriver att Österrike är ett samhälle där man håller hemligheter och där man sopar sitt obekväma förflutna under mattan. Man syftar kanske också på sådana som Kurt Waldheim, landets f.d. president och FN-profil som avslöjades ha varit en SS-officer under andra världskriget. Än så länge är det okej, även om jag personligen tycker att det är lite långsökt av The Times att skylla detta enskilda fall på själva landet Österrike. Det vore som att kalla Sverige för ett mördarland på grund av fallet Engla i Stjärnsund och fallet Helene i Hörby. Journalister kan ibland bli enkelspåriga och att skylla på ett helt land för ett enskilt fall sänker trovärdigheten för The Times som annars betraktas som Storbritanniens mest trovärdiga och seriösa tidning!

Än så länge har chocken inte lagt sig. Vi mediekonsumenter gapar fortfarande åt den här historien och vi kommer att göra det i några dagar till. Men då, när storyn lagt sig i övriga Europa, kommer jakten på dotterns och barnens exklusiva historia att sättas i gång. Min gissning: Det blir en kamp mellan tyska Der Speigel och någon av Tysklands övriga stora tabloider. Den som vinner "racet" kommer att sälja delar av storyn till engelska "The Sun" och dess systerskitblaska "The News of the World" och lite senare kommer rättigheterna till en dramatiserad version att säljas till någon Hollywood producent. Det skulle inte alls förvåna mig om Aftonbladets Janne Helin eller Expressens Otto Sjöberg får ett samtal ifrån sina tyska kollegor med erbjudandet om att publicera skräpet på svenska mot någon hiskelig summa som ni och jag kommer att betala genom att köpa produkterna som annonseras i våra tidningar. Och skräp kommer det att bli. Ni har väl inte glömt fallet Natascha? Där betalades miljonbelopp för att hon skulle ställa upp. Jag gissar att ett nytt världsrekord kommer att sättas för hur mycket som utbetalas till Fritzls dotter och barn barnbarn för deras foton och storyn om deras fångenskap.

Om dottern och barnen säljer sin story kommer de att bli rika för livet, men frågan är huruvida medierna som utnyttjar dem kan gå med hedern i behåll efteråt. Men vet ni vad? Heder skiter de i… det är "storyn" som styr dem och det är "storyn" som ökar adrenalinet och det är "storyn" som de tjänar pengar på… och det är "storyn" som vi dumma mediekonsumenter köper. Fråga är bara var de drabbade hamnar i den här karusellen?

Av William Butt 29 apr 2008 11:14