Plura, årgångsvin att bli full på

”Har man inte lagt in rödbetor, har man inte levt.” Det här känns som ett ganska typiskt Plura-citat efter att ha läst självbiografin ”Resa genom ensamheten” som för övrigt är den femtiosjuårige rockartistens litterära debut. Han heter egentligen Per Malte Lennart Jonsson, men det är inte så viktigt eftersom hela Sverige känner honom som Plura, sångaren i Eldkvarn.

Boken, som går från barndom i Norrköping till senaste turnén och skivan Svart blogg och till och med längre tillbaka och lite in i framtiden och dessutom gör nerslag i New York, London, Köpenhamn och Venedig, klockar in på trehundra sidor. Den gör sitt stilistiska avstamp i huvudpersonens egen blogg.

Bloggen var aktiv under våren 2007 och skulle fungera som aptitretare och reklampelare åt plattan med samma namn, men blev mer och bättre, mer självutlämnande än tänkt och uppmärksammad inte minst av kvällspressen som letade snask om knark och annat ur Pluras förflutna.

Jag köpte min första Eldkvarn-platta sommaren –80 eller –81. Det var ”Musik för miljonärer” och låtar som ”Desperados”, ”Skyldig”, ”Mannen i kostymen”, ”Nere på klubben” och ”Mysterium” är för alltid förknippade med den sena barndomens idylliska landsortstrygghet, sommarloven innan allvaret, flykten från stan, friheten.

Men det var först med Eldkvarns stilbrott i mitten på –80-talet och framförallt med dubbelplattan ”Himmelska dagar” 1987 som deras musik träffade mig och stannade kvar. Det var då jag blev barnsligt förtjust i Pluras vinromantik. Texterna blev mer berättande, innerliga och vibrerande, musiken mognade och det har den fortsatt att göra. Och efter ett starkt –00-tal minns spelningen på Victoriateatern i Malmö, efter släppet av ”Atlantis”, vilken upplevelse! är det helt naturligt att frontmannen Plura skriver sin egen och bandets historia. Det är inte alltid vackert eller sunt, men det är ärligt och opretentiöst.

”Resa genom ensamheten” är fylld till bredden med vin, öl, whisky och cognac, så till den milda grad att man känner sig rejält bakfull mellan varven. Men vilken njutare han är, alla dessa sköna mattips, från grillad makrill till hemmagjort rotmos och mycket däremellan. Man får också veta en del om den sammansvetsade vänskapen mellan Plura och hans två år yngre bror Carla som lirar gitarr i bandet och om deras syster som dog ung i en bilolycka och mot slutet om en tredje bror, okänd under många år.

Kvinnorna, kokainet, skandalerna, papparollen, resorna, skärgårdarna, turnéerna, det mesta har fått plats. På sina ställen blir det kanske en kliché för mycket, på andra ställen är det grymt vackert, varmhjärtat och välskrivet och ofta humoristiskt, anekdotiskt, rent av dråpligt. Berättelsen följer ingen riktig kornologisk ordning, inte slaviskt i varje fall och efterhand luckras tidslinjen upp ännu mer, precis som i verkliga livet.

För kalenderbitares räkning kan jag bara tillägga att jag har fyra favoritplattor med Eldkvarn. De redan nämnda ”Musik för miljonärer”, ”Himmelska dagar” och ”Svart blogg”, samt ”Limbo” från 1999 med en av svensk rockhistorias absolut starkaste låtar, den vemodiga och gripande ”Nådens hand”.

Författare: Plura Jonsson
Titel: Resa genom evigheten – Svart blogg och Det ljuva livet
Förlag: Norstedts
Utgivning: April 2008

Av Stefan Whilde 29 apr 2008 10:10