Gör fel och bli kreativ

Det är inne att vara effektiv och specialiserad. "Gör rätt från början så slipper du göra varje arbetsuppgift två gånger." Effektivitetskonsulterna hävdar att en skrämmande stor del av alla arbetsuppgifter som utförs i vårt samhälle, utförs minst två gånger. På grund av att vi inte gör rätt från början. Vi gör fel helt enkelt, när vi borde göra rätt.

Men finns det överhuvudtaget människor som aldrig gör fel? Eller är det kanske så att vi skiljer oss åt snarare i vår förmåga och vilja att dölja våra misstag? Att vara superspecialiserad på sin arbetsuppgift kan förstås minimera risken för nybörjarmisstag, men finns det inte istället en risk i minskad flexibilitet, kreativitet och förmåga att lösa icke förutsägbara situationer? När man konstant utför ungefär samma typ av arbetsuppgift, blir man då inte så van att man slutar tänka efter?

Den som inte ramlat omkull på tjugo år, kommer förmodligen att slå sig ganska ordentligt när han plötsligt halkar på en isfläck och faller raklång, medan snubben som slår på rygg minst en gång i veckan har lärt sig hantera sitt ramlande. Han är inte så spänd och rädd, och han har lärt sig att förebygga, parera och minimera risken för allvarlig skada.

Många är de laboratoriemissar som lett till upptäckten av bland annat nya läkemedel och banbrytande, oväntade uppfinningar. Just därför att någon valt att fundera lite över vad som hände, varför, och vad det skulle kunna betyda, istället för att snarast undanskaffa alla bevis och börja om från början.

När vi inser att vi begått ett misstag, vare sig vi klivit på fel tåg eller förväxlat kryddburkarna när vi lagar mat, aktiveras vår kreativitet. Vi blir mer uppmärksamma på vår omgivning Vad händer? Finns det någon att fråga? Hur gör alla andra etc., vilket i sin tur gör att vi kan tillgodogöra oss saker vi aldrig hade tagit till oss i vanliga fall. Kanske kan vi lösa den uppkomna situationen så att resultatet rentav blir bättre än om vi gjort "rätt" från början?

Och på samma sätt som bilägaren vars bil ständigt går sönder lär sig hur bilen fungerar och hur han ska åtgärda problemen, kan den som tillåter sig att erkänna sina misstag få ovärderlig kännedom om sig själv och hur han fungerar i olika lägen. När vi så står där med ett begånget "fel" som visar sig för stort att dölja eller ignorera, hänger allt på om vi lärt oss hur vår inre motor fungerar. Om vi kan aktivera felsökningen och snabbt finna en kreativ lösning för att i största möjliga mån undvika negativa konsekvenser av "felet". Övning ger färdighet.

När jag pratar om det här är det alltid någon som frågar "OK, så du menar att det är BRA att göra fel? Skulle du rekommendera att göra fel med flit, enbart för att utveckla sin kreativitet?" Då gäller det förstås att svara försiktigt…

Naturligtvis är det aldrig bra att göra fel om det finns risk för att någon skadas, eller om felet kan ställa till besvär för andra människor eller djur, eller miljön…etc…inte glömma något nu… även om positiva överraskningar kan komma även ur sådana misstag. Livet är ju som bekant inte renodlat svart eller vitt. Självklart gör man inte sådana misstag i "studiesyfte". Däremot kan jag själv ibland roa mig med små förtretliga missöden som att kliva på fel tåg, glömma plånboken hemma eller skicka mail till fel personer.

Min mamma ringde mig härom veckan för att berätta att hon blivit av med sin handväska under en resa. Jag utgick naturligtvis genast, och helt felaktigt ifrån att händelsen varit en negativ upplevelse, men icke. "Du kan inte tro vilka trevlig hjälpsamma människor jag träffade….Poliserna var fantastiska…Och personalen som lät mig bo gratis på vandrarhemmet…Så många välvilliga människor det finns trots allt…Helt fantastiskt!"

Hur skulle vi annars få veta att det faktiskt finns människor som bryr sig om varandra i den här hårda världen? Om vi inte klantade till det för oss ibland?

Av Ia Stina Jonholt 27 apr 2008 22:40