Gammal och överflödig?

En man kommer in genom lokalens dörr och gnuggar sina kalla händer mot varandra. Han är pensionär och flitig besökare på Träffpunkten.
- Hej! säger Irene, samordnare på Träffpunkten, med hela ansiktet leende. Är det bra?
- Nej, det är för jävligt! svarar mannen samtidigt som han skrattar.
- De säger att jag ska ut och gå för att kunna gå, men jag kan ju inte gå. Och så är det tråkigt att gå här ute, man ser ju inte en själ, bara en och annan kattjäkel.

Han förklarar att han vill till tandläkaren men tror att det kommer kosta för mycket. Irene förklarar hur det fungerar och att man kan söka bidrag för tandvård. Han tittar på henne genom sina glasögon och ser djupt konfunderad ut. Hon lovar att hjälpa honom med alla procedurer och han ser lite lättad ut.


Dricker kaffe och är nöjda

Det är en lugn förmiddag när jag besöker Träffpunkt Norra Husensjö. Personalen håller på att plocka undan efter julfesten som hölls några dagar tidigare. Tomtar i mängder, julmobiler av halm i taket och röda julstjärnor på borden. Det piggar upp i den vårdcentralsliknande lokalen med beigt plastgolv och sparsmakade ljusgröna väggar. Ljusa träbord och stolar fyller lokalen och ger ett något rörigt intryck. Men det är inte för inredningens skull besökaren kommer hit.

Inne på Träffpunkten möts besökaren av leenden och värme. I köket pratar samordnare Irene glatt med en plusjobbare samtidigt som en ideellt arbetande man frågar mig om jag är intresserad av lokalpolitiken. En kort diskussion om arenor och vägar följer.

Samordnare Irene har jobbat ett år på Träffpunkten. Hon är anställd av kommunen och hennes uppgift är att se till att verksamheten fungerar. Till sin hjälp har hon tolv personer som arbetar ideellt, två plusjobbare och en sjukskriven person som arbetstränar. Irene är en pigg och pratglad kvinna och har dörren till sitt kontor mittemot cafédisken öppen.

I samma hus är även dagverksamheten Nyponrosen och hemtjänsten inrymd. Irene har jobbat på båda. När ett vikariat på Träffpunkten blev ledigt ansökte hon om jobbet och fick det.

- Det är det roligaste jag har gjort hitintills, säger hon.

Irene berättar att det tog lång tid att sätta sig in i vad hennes arbetsuppgift är. Idag vet hon att det är viktigt att lyssna på besökarna och försöka förstå vad de vill ha. Utifrån det försöker hon sätta sin egen prägel på verksamheten.

- Om det så bara är två personer här som dricker kaffe och de är nöjda, säger Irene och pekar ut mot havet av stolar och bord, då är jag också nöjd.


Det gäller att tänka om

Tre glada pensionärer sitter vid ett bord och njuter av husets hembakade kakor. De pratar om den lyckade julfesten. 60 personer var de. Fler tillåter inte brandsäkerheten.

- En del sitter i sin ensamhet och tycker synd om sig själv, säger Bertil, en pratglad herre med många järn i elden. Jag tvingar mig att gå ut för att få lite rörelse i benen. Och för att det här inte ska rosta igen, säger han och pekar på käkmusklerna.

- Sen kommer man hit för personalen också, säger Ada, en propert klädd kvinna med sinne för humor.

- Hade jag inte gått hit idag skulle jag ha läst en bra bok, löst korsord eller om det var fint väder skulle jag ha varit ute och gått, säger Brita som förklaring till vad hon skulle gjort utan Träffpunkten.

Men det är klart att dystra tankar ibland tränger sig på när ålderns krämpor sätter gränser för vad man kan göra.

- Jag kan inte längre lösa korsord, konstaterar Bertil, trots att jag använder förstoringslampa. Det gäller att tänka om och mycket beror på hur man är lagd, vilket humör man har.

Samtalet vid fikabordet flyter på och handlar om en besökare på Träffpunkten som har avlidit. Sedan berättar Bertil om nyårsfesten han var på.

- Jag var inte hemma förrän klockan tre. Men jag hade förberett sängen, ursäktar han sig. Jag vaknade halv åtta och då hade jag försovit mig. Hemtjänsten brukar ge mig ögondroppar klockan åtta. Jag skyndade mig upp och borstade tänderna och tog på mig byxor. Då ringde hemtjänsten på dörren. När de hade gått tog jag av mig byxorna igen och gick och lade mig.

Sällskapet vid bordet skrattar åt Bertils nyårsbravader innan diskussionen fortsätter om saknad av barn på andra orter.


Bräcklig verksamhet

Träffpunkt Norra Husensjö är inrymd i ett av höghusen vid Rosengårdens centrum. I snitt har lokalerna 30-40 besökare varje dag, en siffra som sjönk när hemtjänsten flyttade in i och blockerade korridoren som tidigare förband de två höghusen med varandra. Pensionärerna i det andra höghuset kunde inte längre promenera genom korridoren till Träffpunkten och den extra rundan runt huset blev för lång för en del besökare.

Det är öppet alla dagar utom lördag. Hit kommer många från närområdet men även längre ifrån med färdtjänst. Det är frivilligt att komma och man får komma så ofta man vill.

På det fasta schemat står aktiviteter som qi gong, oljemålning, bingo, canasta och boule. Varje vardag serveras dessutom lunch och eftermiddagskaffe. Irene berättar att de har samarbeten med ABF, PRO och olika studieförbund. Träffpunkten och Rosengårds bibliotek hjälps åt att hitta föreläsare sex-sju gånger varje år.

- Vi har ju ingen ekonomi, eller vi har en viss ekonomi men det gäller att hitta bra priser, säger hon.


Social funktion

Inne i det fyrkantiga köket, fullt av vita skåpsdörrar, står Petra. Hon är plusjobbare och har sammanlagt varit här drygt två år. Hon är social och framåt och berättar mellan två besökare ute vid kassan att man nästan blir vän med de som äter lunch varje dag.

- Besökarna som kommer hit behöver inte sitta ensamma i flera dagar utan att prata med någon. Frågar man om de vill spela spel svarar de att de helst bara vill sitta och prata.

Träffpunkten fyller en social funktion. Även de som väljer att äta för sig själva vid ett eget bord får ett personligt mottagande och blir sedda, berättar Irene. De träffar och ser människor, känner att de är del i ett sammanhang.


En vanlig kärring

En energifylld kvinna vid namn Christina tittar förbi. Hon är pensionär sedan arton år tillbaka och brukar hjälpa till på Träffpunkten emellanåt. Hon berättar att det är människor som är utåtriktade som kommer hit. Själv har hon alltid tyckt om att träffa folk och varit igång.

- Jag är en sån där vanlig kärring, säger hon och de pliriga ögonen avslöjar humorn. Träffpunkten är bra, här tvingas man att prata lite och lyssna. Det är kravlöst umgänge. Du vet, när man blir äldre orkar man inte laga mat och bjuda hem människor.

Hon är medveten om att det är många pensionärer som sitter ensamma hemma.

- När man är gammal känner man sig lite överflödig. Det kan vara svårt att ta initiativ som äldre. Man får själv försöka vara lite påhittig.


Svårt hitta hit

Det blir lunchdags på Träffpunkten och bakom disken i lokalen står Mira och serverar köttbullar. Hon är sjukpensionär och arbetstränar här sedan oktober. Det är träindustrin i Polen, hennes hemland, som har tagit hårt på hennes kropp. Hon förklarar att arbetet på Träffpunkten är lite för intensivt för axlarna.

Mira tycker att det borde finnas fler träffpunkter och att man skulle ha möjlighet att hälsa på de äldre och hämta hit dem om de inte kan komma själva. Många pensionärer vet inte ens om att Träffpunkten finns. När man inte har så stort socialt nätverk och all information finns på internet är det ofta bara hemtjänsten som gör att de hittar hit. Men hemtjänsten har inte all tid i världen att informera pensionärer som sitter ensamma hemma vart de kan vända sig.


Integrationsproblem

En äldre man i rutig flanellskjorta som har arbetat ideellt här sedan år 2000 kallas för hustomte. Han ber mig att inte nämna hans namn eftersom han inte vill ha någon hyllning för sin arbetsinsats. Han undrar varför det inte kommer några nysvenskar till Träffpunkten. Dessutom efterlyser han fler möten mellan ungdomar och äldre. Han är oroad för det uppväxande släktet. Det finns många fallgropar och när det säljs tv-spel för femåringar undrar han om det är så sunt. Han vill hellre se barnen i sandlådan.

- Yngre och äldre kan mötas genom att de äldre ändrar sig, man behöver inte bara se allt negativt. Det kommer aldrig någon ung hit mer än de som praktiserar. Vi lär dem att vara upptagna av datorspel, säger han.

Att integrera människor med olika åldrar och olika ursprung är dock inte lätt. Äldre människor är inte alltid de mest öppensinnade heller. Han berättar om en tant som brukade sitta vid kontrollantens bord vid karamellbingot för att höra och se bättre. Plötsligt en dag hade någon annan tagit hennes stol. Hon kom inte på fyra år.


Man får ta det lite som det kommer

Irene är orolig för framtidens äldreomsorg. Hon tycker att alla ska ha rätt till bra vård. Det är de gamla som har byggt upp framtiden för oss och det verkar vi glömma. Hon tror inte på att köpa vårdplatser, det blir segregerat och fel. Hon vill att alla ska ha tillgång till kompetent personal och få känna sig trygg.

- Har man betalat ett helt liv, varför ska man behöva betala omsorg? Många är fattigpensionärer och har inte råd. Man vill ge något vidare efter sig, inte betala allt i hyra.

Petra, plusjobbaren, tycker att det är mycket tal om att bo hemma, men själv tycker hon att det skulle kännas tryggare att vara på något slags boende om hon skulle bli dålig när hon blir äldre.

- Jag tar det lite som det kommer, säger hon. Det har jag lärt mig genom min arbetslöshet. Jag oroar mig inte för ålderdomen.


Fakta

Enligt Statistiska Centralbyråns rapport om äldres levnadsförhållanden, utgiven 2006, uppger cirka 40 procent av Sveriges pensionärer mellan 65 och 74 år att de känner sig ensamma ofta eller ibland. Av de mellan 75 och 84 år känner sig cirka 50 procent, alltså hälften, ensamma ofta eller ibland. Bland de som är 85 år eller äldre är siffran nästan 60 procent. Samtidigt känner sig 5 procent av de över 85 år nästan alltid ensamma.

Av Patrik Pettersson 24 feb 2008 23:38