Prosumenter och anvesterare

Ordet prosumenter avser producerande konsumenter. Anvesterare avser dem som investerar för att användningen av det som tillverkas skall kosta så lite som möjligt, och att dess påverkan på miljön, klimatet, den biologiska mångfalden och försörjningsomlanden skall vara så skonsam som möjligt.

Industriepokens förödande slöseri med begränsade naturresurser och mänskliga arbetsinsatser, måste snarast ersättas med bättre metoder för att tillverka och leverera allt som vi använder oss av i vårt dagliga liv. Idag finns det utan tvekan en onödigt ineffektiv hanteringsstruktur och logistik för tillverkning, transport, och försäljning av föremål, utrustningar, fordon, byggnader, anläggningar och infrasystem.

En stor del av produktionen av kapitalvaror och realkapital skulle successivt mer och mer kunna gå förbi och vid sidan av de vanliga tillverkningssätten, distributionsleden och säljkanalerna. Detta bör med tiden kunna skapa betydligt effektivare strukturer och logistikfunktioner. Förutsättningen är att fler och fler ser fördelarna med att ömsesidigt samverka som prosumenter och anvesterare.

När det gäller något så viktigt som vattenförsörjningen, så är idag alla hushåll producerande konsumenter. Detta fungerar alldeles förträffligt utan att vi äger eller underhåller produktionsmedlen. Dessutom "hyr" eller lånar vi bara vattnet en relativt kort tid, så att det sedan renas och recirkuleras i ständiga kretslopp.

Vattnet finns buffertlagrat i vattentornen, men det är var och en som "producerar" sin egen mängd vatten varje gång som man öppnar och stänger kranen. Vattnet återlämnas sedan för återvinning och recirkulation via toan eller vasken. När tillräckligt många "kranskötare" tappat och sänkt till viss miniminivå i vattentornet, så startar i princip uppumpningen automatiskt för att "producera" nyprocessat vatten. Detta fungerar automatiskt dygnet runt under begränsad övervakning och nödvändigt underhåll.

Rent tekniskt och principiellt - och helt utan tvekan - skulle en allt större och större del av den här ovan uppräknade produktionen och distributionen, gå till på motsvarande sätt som vid försörjningen med vatten! Istället för att var och en som använder en vattenkran, så är det någon i hushållet - som beställer genom att exempelvis med musen kryssa i en ruta på en bankett på en webbsida.

Beroende på vad som beställs så tar det naturligtvis olika lång tid, innan det som har beställt finns att hämta på den för ändamålet konstruerade "balkongen". Då man rimligen inte får plats med hur mycket som helst i lägenheten, så hyr eller leasar man kanske helst det mesta just när det behöver användas. Det som då inte behövs längre eller inte fungerar längre ställs då ut i "facket" på balkongen, samtidigt som någon kanske bekräftar via datorn, och/eller samtidigt som fackets kodläsare kontrollerar vad som har ställets i "facket" innan det hämtas automatiskt.

När det gäller vatten och avlopp; så kostar vatten som hämtas på returflaska från butikshyllan ca 1000 ggr mera ! än det vatten som tappas från kranen! Lika stor reducering av kostnaden, energibehoven, klimat- och annan miljöpåverkan, svinn, överproduktion osv., går det kanske inte att uppnå under överskådlig tid. Men en reducering till någonstans mellan 10 - 100 ggr borde kanske vara realistigt att uppnå på 50 år efter det att det kanske finns 5 - 100 miljoner engagerade anvesterare och kanske 1 miljarder engagerade prosumenter. Embryon till all den teknik som behövs finns ju förstås redan!

Av Uno Hansson 22 feb 2008 16:47