Demokratin är död!

Jag måste säga att jag har svårt att uppfatta de moderna västerländska representativa "demokratiska" marknadsekonomierna som just demokratiska? Flera artiklar har skrivits om innehållet i begreppet demokrati och flera kommer att behöva skrivas för att uppmärksamma den utveckling som har pågått länge nu. Den ideologiska världsbilden som har delats i två läger mellan kapitalism och kommunism har nu försvunnit. Efter kommunismens fall lever vi nu i en föreställningsvärld där alla accepterar och hyllar det rådande systemet som det enda möjliga.

Inga försöker längre tala för några alternativ och debatten har istället gjorts om till en pseudo-debatt där de olika alternativen som vi har att välja på är lika olika som de olika märkena av tvättmedel. Det ena eller andra alternativet kommer också påverka ditt liv ungefär lika mycket. Socialdemokraterna, Moderaterna eller miljöpartiet. Coops egna tvättmedel, Ariel eller Grumme tvättsåpa. Det är samma sak förpackade och marknadsförda på olika sätt. Det enda som egentligen skiljer dem åt är retoriken där de försöker måla upp stora skillander mellans sig genom att inte lyssna på varandra och att på alla sätt agera som de makthungriga cyniker de har låtit sig bli. Det är ju vad som förväntas av dem.

När man är väldigt djupt inne i systemet kan olika procentsatser på sjukpenningen eller arbetsgivaravgiften verka som otroligt viktiga och det kan vilken färg som statsministerns kontor bör målas i också uppfattas som. Allt beror på vilket perspektiv som man antar. Men om man ser på samhället som en helhet och på hur de olika alternativen påverkar människors liv i stort är skillnaden inte mycket större än de olika konservburkarna på ett löpande band.

Människors deltagande i vår så kallade demokrati minskar allt mer som en naturlig följd av att det inte längre finns några skillnader och den förändring som en människa kan hoppas på att göra inom ett politiskt parti är att byta färg på gradinerna i partilokalen. Tänkande och utforming av politik är inte något som vanligt folk ska blanda sig i för sånt förstår de inte. Det är väl ungefär synen inom den politiska världen. Och det förväntas heller inte att någon annan ska göra. Idéerna är klara och det är bara att välja den existerande one-size-fits-all ideologin, läsa lite ekonomi och börja agera för att genomföra den nya globala världsordningen som smygs igenom utan att folk riktigt märker det.

Nyliberalismens totala övertagande av det politiska tänkandet ses som en självklarhet och dess följder blir därför förlåtliga. Tron på framsteget och det paradis som kommer bara vi låter marknaden och kapitalet få ännu lite mer makt är en naturlig och därmed positiv utveckling. Vad det leder till för människors känsla av säkerhet, frihet eller gemenskap spelar absolut ingen roll. Vi har ju fått lära oss att inte känna. Alla som känner är naiva, efterblivna eller galna. Vi har också fått lära oss att tänka rätt. Och att tänka rätt är att inte kritisera. Inte ställa en massa jobbiga frågor. Inte fråga varför!

Varför mår jag bäst av att vi lägger ut all politik på entreprenad? Varför är det självklart att allt som är nytt är bra? Varför måste vi hela tiden fyllas med mer och mer reklam för att fortsätta konsumera? Hur kan en konsumtionsdriven ekonomi hantera kriser som skapas av överdriven konsumtion? Varför ska jag lita på att företagen eller politikerna tar sitt ansvar när det finns mycket studier som visar att både nationer och stora företag agerar som psykopater? Vad är det för problem som det här tänkandet försöker lösa? Finns de problemen kvar? Eller håller vi bara på att fumla runt i blindo eftersom vi använder en gammal karta för att navigera och inte tittar på verkligheten? Har våra politiska verklighet någonting med den egentliga verkligheten att göra?

Vi har konstaterat att det som är samhällets uppgift är att tillfredställa materiella begär och det gör vi bäst genom att låta företagen bestämma allt som händer. Har företagen samma mål som människor? Är det människors lycka eller företagens vinster som vi försöker uppnå? Kan det vara så att vi ökar vår materiella levnadstandard på vår egen, resten av mänsklighetens och framtida generationers bekostnad och att det enda som faktiskt ökar är företagens vinster och staternas budget? Och att dessa i sin tur används för att få allting att gå ännu snabbare mot alltings död?

Jag vill inte låta allt för pessemistisk, men det börjar bli dags för oss att vidga vyerna och försöka hitta andra lösningar och sluta låtsas att allting är tippen toppen. Det är inte tippen toppen och om man inte blundar för allting och bara ser det man vill se så går det inte att uppfatta att allt är tippen toppen. Känn efter i ditt inre och fråga dig själv om du tycker om den nuvarande utvecklingen! Är det här ett samhälle som du drömmer om att du och dina barn ska få leva i? Eller är det dags att släppa alla masker och invanda mönster för att se problemen som vi ställs inför och försöka lösa problemen och inte bara minska de synliga symptomen. Det är som att vi står och bankar huvudet i en vägg och äter aspirin för att slippa huvudvärken! Det går inte att komma undan smärtan om man inte slutar banka huvudet i väggen! Det kanske kan verka drastiskt, men så är det. Eller har jag missförstått allt?

Av David Böhlmark 21 feb 2008 08:38