Undvik att bli en Mr Nobody efter pensioneringen

I god tid före sin pensionering bör varje man noga tänka igenom vad han ska göra sedan. Gör han inte det så hamnar han i ett nedbrytande vakuum. Vad i det aktiva livet går att utveckla efter P-dagen? Det är en jätteviktig fråga!

De sista åren före en pensionering är ofta intensiva för en man, oavsett vilket yrke han har. Det gäller att hålla upp takten för att inte bli kickad som "övertalig". Seniorer måste hela tiden lära nytt om yrket, IT-tekniken med mera, för att inte bli förbisprungen av de nya "valparna".

Ynglingen som introducerades förra året kan plötsligt vara sektionschef. Det kan få vilken äldre man som helst att tappa arbetslusten. Stressen de sista åren är ofta svår och medför ibland sjukdagar eller veckor. Få företag kan erbjuda "avtrappningsjobb" vilket många äldre män skulle behöva. Arbetsvård är ingen bra gren i näringslivet. Kanske inte hos offentliga sektorn heller! Det finns en allt starkare attityd att slita ut folk och sedan skicka hem dem.

Många herrar som tänk jobba långt efter 65 år slutar plötsligt, då de råkat ut för nya chefer eller nya mödosamma omorganisationer. När de börjar märka att personalchefen går i allt tätare cirklar runt dem, så vet de vad klockan är slagen. Det är tid för friställning med avgångsvederlag vid knappt fyllda 63. Detta vederlag kan vara lockande om man har en aktiv plan. Men om det bara innebär ledighet så innebär "arbetsbefrielsen" en katastrof. Jag vet, för jag har träffat många av dem. Utan vettig syssla så tappar de halva sin personlighet på något år.

I vår kultur har kvinnor i århundraden ofta haft huvudansvaret för hem och hushåll. Denna sed har kvarstått sedan damerna blivit yrkeskvinnor. Kvinnorna har huvudansvaret, medan mannen "hjälper till". Så är huvudlinjen, men givetvis med oändliga variationer. Vi känner alla fungerande parrelationer med omvända förtecken. Mäns och kvinnors arbetsscheman passar ofta inte alls ihop. Då tvingar verkligheten fram rollbyten som kan se olika ut varje vecka.

Men ändå så ser jag att då en kvinna pensioneras så fortsätter hon oftast med hushållets många uppgifter precis som förut. Hon är ofta mycket trött, för hon har haft samma jakt som mannen de sista åren. Men hon blir rätt snart piggare. Medan risken är stor att mannen hamnar i "gungstolen" eller på soffan om han inte noga planerat för ett aktivt pensionärsliv.

Det finns gott om dominerande kvinnor, det påstår jag. Kvinnor som inte släpper in mannen i hushållets uppgifter, för de tycker att såsen bara blir slemmig. Om mannen varit grovarbetare så är kanske motoriken darrig. Men desto viktigare då att mannen har sina uppgifter i hushållet som håller små nerver och stora muskler igång. Den kloka kvinnan delar med sig av innejobbet och deltar också i det utejobb som kan finnas. Båda måste hålla igång annars så får kvinnan snart ett vårdpaket att ta hand om. De flesta kvinnor vet detta i ryggmärgen och drar med sin lite äldre man på promenader och butiksronder.

Den 55 årige mannen måste tänka igenom hur resten av livet ska vara. Han kan inte haka på varken hustrun eller utflugna barn. Han måste planera för ett självständigt liv, men ta emot gemenskap då sådan bjuds. Livskamraten kan försvinna tidigt, vuxna barn har man ingen rätt till, bara en möjlighet. Det är fruktansvärt svårt att hitta nya vänner sedan man fyllt ca 55 år. Vi måste hålla hårt i de vi har. Gamla skolkataloger kan vara vägen till gamla vänskaper. Missa inte en "reunion"!

Men vad ska senioren göra för att inte bli en nobody? Ja, utveckla de sidor hos sig själv som varit berikande redan i det aktiva livet. Kanske är det dags att gå med i en enkel kör? Gå med i en fotoklubb som arrangerar utflykter. Alla idrottsklubbar söker materialförvaltare och vaktmästare. Kyrkorna behöver många villiga händer. Din hyresvärd eller bostadsrättsförening letar kanske efter en händig man! PRO har en väntjänst som verkar rätt kul. Fiska kan man göra hur länge som helst.

Det är så oändligt mycket bättre att bli känd som Hjälpsamme Grannen än som Mr Nobody!

Jag har här förbigått den ensamboende mannen och flera andra hushållstyper. Kanske jag återkommer om detta. Men det är väl belagt att parmannen lever ett mkt bättre liv och är friskare än ensammannen.

Av Jan Brunnegård 13 feb 2008 18:03