Foto: privat
1988, det var samma år som Lena Ph kom tvåa med "Om Igen", Trippel & Touch fick genombrott genom att köra bakom Lotta Engberg som kom trea med Torgny Söderbergs "100 procent!". Det var också det året då Lasse Holm blev så sur, över att hans nya fynd Uffe Persson som framförde Holms "Nästa Week-end" slogs ut i första ronden, att han vägrade gå på efterfesten! Vad jag minns mest om det året var dock hur låten "Stad i Ljus" nästan inte kunde framföras därför att jag inte hade någon lämplig artist till att sjunga den! Tommy Körberg blev en sista minutens "manna från himlen" som visade sig vara rätt! Men Gud vilka turer vi hade innan. Jag svettas bara jag tänker på de veckorna!
"Stad i Ljus" skrevs av Py Bäckman tillsammans med Mats Wester - Jo det är han som är riksspelman, spelar nyckelharpa och är i hjärnan bakom den framgångsrika gruppen Nordman. Py hade just spelat in en LP på mitt skivbolag "Little Big Apple Records" och hon kom in till mig en dag med en demo på låten "Stad i Ljus", som hon ville att jag skulle skicka in till Melodifestivalen.
"Det där är ingen låt!", sa jag när jag hörde den. "Det är ju en psalm! Vem ska sjunga den?"
Py hade skrivit låten till Jan Malmsjö! Malmsjö hade just spelat in två mycket framgångsrika skivor på mitt bolag. En av dem var hans Julskiva "Låt Mig Få Tända ett Ljus", som blev en av Sveriges genom tiderna bäst säljande julskivor. Dessutom hade han just då en kritikerrosad krogshow på Hamburger Börs i Stockholm.
"Stad i Ljus" har onekligen tagit sin plats bland de stora svenska schlagerlåtarna genom åren, men vad allmänheten inte vet och vad jag tänker avslöja nu är hur det kom sig att denna klatschiga men ganska mediokra "psalm" hamnade i Melodifestivalen. Det var inte på grund av att SVTs expertjury valde den. Det var på grund av att SVTs Melodifestivalgeneral Kåge Gimtell i förväg visste vilket kuvert som innehöll en låt som eventuellt skulle sjungas av Jan Malmsjö! Jag hade sagt till Gimtell att jag hade en låt som eventuellt skulle framföras av Malmsjö och Gimtell gnuggade händerna därför att han var en stor Malmsjö-fan och ville till varje pris få med denne stora artisten i Melodifestivalen. När jag då personligen lämnade fyra kuvert till Kåge Gimtell i receptionen hos SVT i Malmö, pekade jag på ett av kuverten och sade "Det här kuvertet innehåller den låten som Janne Malmsjö eventuellt kommer att framföra". En titt på Gimtells ögon sade mig direkt att "Stad i Ljus" skulle komma med bland bidragen - och det blev så, men vägen till segern blev minst sagt lång, jobbig och krokig.
I början av december 1987 när låtarna som skulle tävla i Melodifestivalen 1988 blev kända knallade jag hem till Jan Malmsjö och spelade "Stad i Ljus" på hans lilla kassettbandspelare i köket i våningen på Strandvägen. Gubbens ögon lyste upp och han började sjunga med i refrängen och sade omedelbart "Den här låten kan vinna hela skiten!". Men Malmsjö beklagade sig över att han inte kunde ställa upp i Melodifestivalen som det året skulle äga rum i Malmö. Han hade ju sin krogshow i Stockholm och kunde inte vara på två platser samtidigt. Men jag var bestämd att jag skulle få honom med. En tanke var att SVT skulle flyga honom i privatflygplan till Malmö strax efter hans krogshow slutade, men logistiken fungerade helt enkelt inte. Malmsjö var fast i sin show och den 29 december 1987, som var min 42 årsdag, fick jag slutbeskedet om att Janne Malmsjö inte kunde vara med i Melodifestivalen. Samtliga andra låtar hade redan fått artister som skulle framföra dem. Det var endast "Stad i Ljus" som gick utan artist. Tidningarna började spekulera, och jag blev dagligen nedringd av nöjesjournalisterna. Det blev en riktigt soppa! Och det som gjorde soppan ännu mer kryddad var det faktum att Py Bäckman hade använt sig av en psydonym när hon skrev låten. Hon kallade sig för "LYKAF AP" - och det var bara hon, Mats Wester, STIM och jag som visste vem det var som dolde sig bakom psydonymen. Det blev hett stoff för nöjesredaktionerna. Här fanns en låt som saknade artist och som inget visste vem upphovsmannen var. Spekulationerna blev allt från konstiga till urlöjliga och det slutade upp med att vi avslöjade Py Bäckman som upphovsman efter att Expressen i sin kaxighet hade publicerat en stor artikel som lydde så här: "EXPRESSEN AVSLÖJAR: Det Är Billy Butt som döljer sig bakom psydonymen "LYKAF AP".
Den Julen var den jobbigaste jul jag någonsin haft i mitt liv. Dels hade min far insjuknat i lungcancer och låg döende på sjukhus hemma i Dublin, dels hade jag ett jävla tryck på mig att hitta en artist för låten "Stad i Ljus". Låten var så unik att jag helt enkelt inte kunde komma på vem som skulle kunna sjunga den. Efter ett tag blev låten en slags "vit elefant" som ingen artist ville röra vid därför att alla visste genom tidningsskriverierna att Billy Butt hade svårt för att hitta en artist till låten. Det gjorde att "Stad i Ljus" fick dåligt rykte.
Det var på nyårsaftonsmorgon den 31 december 1987 att jag låg i sängen och plötsligt hoppade upp när jag råkade höra Tommy Körberg sjunga "Anthem" ur Chess på radion. Jag hade ju hört låten tusen gånger förut, men av någon anledning hade jag inte tänkt på Tommy Körberg. Jag tog genast kontakt med mina "hemliga kontakter" inom media för att få tag på Körbergs telefonnummer. Tre timmar senare träffades Tommy Körberg och jag för första gången vid Kokosbollskorsningen mellan Uppsala och Enköping. Han hoppade in i min bil, hörde låten två gånger och sade "Vi Kör!" Och resten är historia. Plötsligt fick låten status och Körbergs seger i Melodifestivalen 1988 blev ett faktum då han fick full poäng av 7 av de 8 juryområdena. Detta överträffas endast av Carolas seger fem år tidigare då Carola fick full poäng av alla 8 jury områden för "Främling".
Det var kul att vinna den svenska Melodifestivalen, men det fanns en ton av stort allvar bakom min glädje och det visste väldigt få om. Finalen skulle äga rum i Dublin eftersom Irland hade vunnit året innan. Dublin var min barndomsstad. Där bodde min familj - och där låg min far döende på sjukhuset. Min far avled den 15 januari 1988. Ett par månader senare åkte jag med den svenska delegationen till min gamla hemstad för Eurovision finalen. Det var den jobbigaste resa hem jag någonsin haft. Alla delade glädjen av segern, men få visste om min sorg. Ibland skyller jag på "Stad i Ljus" för att jag aldrig fick sörja min fars bortgång - men å andra sidan, visst var det en fin låt och vilket magnifikt sätt som Tommy Körberg framförde den på. Makalöst bra!
Av William Butt 08 feb 2008 11:59 |
Författare:
William Butt
Publicerad: 08 feb 2008 11:59
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå