Verkligheten som ensam outbildad mamma

Jag är en ensam mamma, 41 år med en dotter på 7 år. Jag hoppade av gymnasiet och började jobba. Fick jobb direkt, livet såg ljust ut då. Hade ett brinnande intresse för travet, där jag också utvecklades. Min ena axel hoppade sedan ur led och det var bara att sluta med den branchen.
Möjligheterna till ett annat bra jobb minskade också.

Så skulle jag då försöka plugga igen, men då skulle jag få ta studielån, vilket jag ställde mig tveksam till eftersom skulder är något jag lärt mig att se upp med. Åren gick med ströjobb - kan tilläggas att jag på den tiden bodde i Stockholm där det finns gott om jobb inom t.ex. resturangbranschen. Senare flyttade jag till Enköping där jag träffade en man och fick min dotter. Då började alla problem: hade ju inte tillräckligt med poäng för att få föräldrapenning fattades cirka tio dagar. Så då hamnade jag i Socialtjänstträsket.

Till en början funkade det ok, ett spädbarn kostade ju inte skjortan att ha. Tiden gick och dottern växte. Jobba är ju inte helt enkelt med tider att passa till dagis osv. De jobb som fanns var inom äldrevården med knepiga arbetstider. Vem skulle passa min dotter då?

Flyttade till Gävle fick jobb inom missbruksvården med så kallat Arbetsmarknadsstöd. Vad händer, jo, någon ringer till mitt jobb och säger jag har drogrelaterade problem, vilket jag aldrig har haft eller kommer få. Så börjar det ringas angående att jag inte sköter min dotter. Annonyma anmälningar haglar in till socialtjänsten. Utredningar görs minst två om året.

Det slutade med att jag gick in i väggen, orkade knappt gå med dottern till dagis. Så begärde Socialen att jag aktivt måste söka jobb. Jag försökte verkligen att leta upp något, men i en liten stad utan anhöriga i min närhet var det omöjligt att klara.

Jag ansökte om bidrag men fick inte ens till ett busskort. Hur tror dom att man ska kunna ta sej till och från en arbetsgivare?

Före jul fick jag en anmälan på mig om att jag skulle ha hyrt ut min lägenhet i andra hand vilket inte heller stämmer. Det resulterade i att mitt bidrag blev ytterligare fördröjt till långt efter jul. Jättekul att ha ett barn och behöva säga att vi inte har råd med julklappar.

Så fick jag äntligen det efterlängtade bidraget. Jag betalade alla räkningar på hyra, el osv. Tillbaka kom det ett inkassokrav på hyran. Elen blev inte heller till fullt betald, det fattades 78 kr. Hur tror myndigheterna man ska klara sig? Dessutom tvingar dom en att gå en så kallad "lära söka jobb kurs" på 14 veckor annars blir bidraget indraget! Haha... jag har sökt jobb på egen hand sedan jag slutade skolan. Vilka jobb ska vi söka då? Det finns ju inga om du inte har gymnasiet eller körkort. Varför i hela friden kan dom inte ge oss en utbildning i stället så man kommer från detta träsket!?

Av Anna-maria Blomqvist 06 feb 2008 10:27