Felaktigt KPI drabbar de fattiga

För att komma fram till en sann slutsats måste formell logik användas från en sann premiss går det att härleda andra sanna premisser. Fördelen med formell logik är att slutsatsen inte kan falsifieras av åsikter och värderingar. Formell logik kan endast falsifieras av formell logik premisserna måste vara sanna och härledningen måste vara riktig.

En sann premiss är att allmänna prisökningar inte beror på psykologiska faktorer utan beror på fysiska faktorer. Om exempelvis människor i en ekonomi enbart har möjligheten att spendera en sammanlagd summa av 1000 kr per år på konsumtionsvaror samtidigt som det produceras 100 varor per år, så måste det genomsnittliga priset per vara bli 10 kr. I detta fall kan det inte uppkomma vare sig allmänna prishöjningar eller allmänna prissänkningar. Om priset på en vara stiger så måste priset på andra varor sjunka eftersom människor enbart kan använda 1000 kr per år. Om företagens kostnader ökar genom exempelvis löneökningar och skattehöjningar, så leder detta till att det produceras färre varor och att priset per vara stiger.

En sann premiss är att människor måste spendera mer pengar per konsumtionsvara för att entreprenörerna ska ha möjligheten att höja priserna. I annat fall leder prishöjningarna till en minskad försäljning av antalet varor. Människor kan spendera mer pengar per konsumtionsvara i tre fall: 1 Penningmängden ökar, 2 människor minskar sina sparmedel, och 3 antalet konsumtionsvaror minskar. Människor måste således först ha möjligheten att spendera mer pengar för att företagen ska ha möjligheten att acceptera ökade kostnader.

Allmänna prissänkningar beror på att människor spenderar mindre pengar per konsumtionsvara. Detta kan ske i tre fall: 1 Penningmängden minskar, 2 människor ökar sina sparmedel, och 3 antalet konsumtionsvaror ökar. Detta innebär att ett KPI måste ta hänsyn till två viktiga faktorer: A En ökad penningmängd höjer den allmänna prisnivån, och B en ökning av antalet konsumtionsvaror sänker den allmänna prisnivån.

Riksbankens inflationsmål är en allmän prisökning på 2 per år. Detta innebär att penningmängden får lov att öka till en nivå som ger en allmän prisökning på 2 per år. Om KPI år 1 är 100 och år 2 är 102, så anses prisökningen ha varit 2 . Men om det antas att antalet konsumtionsvaror ökar med 10 under samma period och penningmängden är stabil, så måste den allmänna prisnivån sjunka med 9 . Detta innebär att ökningen av penningmängden i verkligheten har lett till en allmän prisökning på 11 . KPI år 2 ska således vara 111.

I detta exempel går alla fattiga miste om en ökning av realinkomsten på 9 . Denna realinkomst överförs till andra individer. Det går till på så sätt att när bankerna lånar ut pengar så skapas helt nya pengar genom en bokföringsåtgärd. Bankernas utlåning blir betydligt större än sparandet i ekonomin. De som kan låna pengar är de som är kreditvärdiga, alltså de rika.

Det tar tid innan de nya pengarna har en prishöjande effekt. De som vinner på detta system är de som har möjligheten att använda pengarna innan priserna stiger. Samma princip gäller om de nya pengarna spenderas på tillgångar som värdepapper och fastigheter. Tillgångspriserna stiger samtidigt som de nya pengarna alltid finns på någons bankkonto. Pengarna kan då även användas till köp av konsumtionsvaror.

Av Per-Olof Persson 02 feb 2008 16:46