Israel efter Winogradrapporten

Utredningens viktiga punkter är följande:

- 34 dagars krigföring har minutiöst granskats, även det sekrätessbelagda.
- Att personligt ansvar inte har påpekats betyder inte att det inte finns.
- Ansvariga för det bristande beredskapet kunde dock inte kontrollera vissa faktorer.
- Offensiven var ett allvarligt förlorat tillfälle.
- Brister i beslutsprocesserna, i beredskap, i strategiskt tänkande och planering och i försvaret av den civila befolkningen i Israel.

- Två klara optioner som ledningen inte kunde välja emellan:
a Utdela ett kort, snabbt, smärtsamt, starkt och oförväntat slag mot fienden

eller

b förändra verkligheten i södra Lebanon genom en stor mark-operation, besätta och rensa området.

- Alltför lång tid innan den stora makoffensivet sattes in.
- Grundläggande missar i samarbetet mellan det politiska och det militära.
- Bra diplomatisk lösning.
- 60 timmars storoffensiv kunde inte ha givit några påtagliga förändringar.

Därutöver ger utredningen följande råd:

- Att inte undvika handlingar för att undvika kritik.
- Att trots att en del av Israel inte vill se verkligheten i ansiktet, måste hela Israel acceptera att landet inte kan leva i fred eller åtminstone i ett icke-krigstillstånd om inte landet är starkt.

Israel måste vara kapabelt att avvärja ett hot och vidta stridsåtgärder om nödvändigt. par.37

- Uppfattningen av sannings- och verklighets-tillstånd skall inte födas genom enskilda individers partipolitiska och personliga tyckanden utan av professionella och objektiva nationella hänsynstaganden. Nödvandiga kompromisser för att nå fred skall göras ur en mental och fysisk styrkeposition par.38

Denna sista paragraf, innan kommissionen tackar för sig, är kanske den viktigaste eftersom den eftersöker en nationell enhet i en krissituation och åsidesättandet av partipolitiska trossatser.

Tolkningarna kan vara och kommer att vara många, argumentativa och till och med motstridiga, men faktum att Hozbollah inte är avväpnat och därmed fortfarande utgör ett hot är kvar.

I utredningen finns också läxor: för Israel, för fienden och även för en pacifiserad omvärld, först och främst om beslutsamhet.

Så här ser framtiden ut för Olmert och därmed for regeringen:

- Mellan 57 och 60 tycker att han bör avgå.
- Mellan 20 och 40 tycker att regeringen bör stanna till nästa val.
- Ca 27 vill ha val så fort som möjligt
- Ca 39 tycker att Barak och Labor bör dra sig tillbaka om inte Olmert avgår.
- Natanyahu får stöd av 37 som kommande regeringschef, Livni av 21 och Barak av 19.
- 80 av folket litar på armén.

Utredningens tyngd kopplad till Annapolis som kan tvinga Olmert att ta vissa beslut som befolkningen inte kommer att stödja, som till exempel att diskutera om Jerusalem eller lämna hela Västbanken och andra som hotar Israels huvudegenskap- en judisk stat - kan tvinga honom att avgå som en följd av folkets vilja eller, snarare, ovilja.

Av Ishak Haskiya 01 feb 2008 14:27