min groda

allt bara dog
när sanningen kom fram
den där ljusa sommartiden
flyr in i höstmörkret


min egen groda
då pölen torkade bort
den där livfulla dammen
torkar ut som en öken


alla små ord
som sades till varandra
de där ljuva sköna meningarna
försvann i det dova dånet


min egen Issa
där skratt alltid målade
de grå stunderna så vackra
ebbar nu ut i oceanen


all min beundran
för dina steg ut i världen
det där sköra ärligheten
krasade i marmorgolvet


min egen dotter
när allt de vackra gått vilse
det smärtar rakt i hjärtat
förlorad är din oskuld

Av Paul Johansson 28 jan 2008 15:26