Jag är sosse, men kan tänka själv om kärnkraften

Jag läser om att Storbritannien skall bygga nya kärnkraftverk. När jag tänkte närmare efter stöder jag detta beslut och jag tycker att Sverige inte bör stänga något kärnkraftverk under nästa mandatperiod. Hur har jag som vänsterpartist kunnat komma till den ståndpunkten? Det är en lång historia.

När jag studerade i Lund 1961 var jag ute vid Barsebäck som då höll på att byggas. Sedan upplevde jag Fälldins kamp mot kärnkraften och Palmes kärnkraftsvänliga linje. Jag höll på Palme. När sedan de borgerliga vann valet på Fälldins löfte att inte starta raktorn i Barsebäck borde detta ha diskvalificerat honom som regeringsbildare. Jag förstår Palmes upprördhet över handhavandet av frågan om kärnkraften. En rent populistisk kampanj gjorde det möjligt att vinna valet. Det var samma sak som när kristdemokrater och moderater propagerade för sänkta bensinpriser före senaste valet som, enligt min mening, var totalt ansvarslöst.

Efter valet 1973 blev det en jämviktsriksdag 1973-76 där båda blocken var lika starka. Man fick hanka sig fram genom överenskommelser mellan partierna s.k. Hagauppgörelser. Det bäddade för en svag politik t.ex. överbryggningspolitiken som bestod i att man genom särskilda åtgärder skulle hålla nere arbetslösheten. Sådan var situationen när de borgerliga bildade regering 1976. Redan 1977 gjorde man den första devalveringen som följdes av en andra 1981. När socialdemokraterna återfick makten 1982 devalverade man ännu en gång med 16 procent. De var de många och stora devalveringarna med åtföljande inflationstryck som skapade krisen 1992 och där är både de borgerliga och socialdemokraterna ansvariga. Devalveringarna är den främsta orsaken till att svenska arbetare har lägre löner än andra länder i EU. Exportindustrierna gynnades medan arbetarna missgynnades genom högre priser på importen och ökad inflation.

Om Gunnar Sträng hade fortsatt att vara finansminister 1976 hade han inte låtit budgetunderskottet växa så till den grad som borgarna tillät. Det skulle ha blivit en storm utan like i media och bland oppositionen. Det drevs igenom ofinansierade reformer och inga förslag kom om höjda skatter för klara utgiftshöjningen.

Liksom kd fick backa när det gällde bensinen fick Fälldin ladda Barsebäck och senare acceptera laddandet av många flera reaktorer. Barsebäck I startades 1975 och II 1977, senaste reaktorstarten Forsmark III och Oskarshamn III 1985 Nu började den blockpolitik som har varit så skadlig för svensk ekonomi när den ena halvan av befolkningen regerar över den andra. Jag föredrar Finlands regeringssystem som liknar en samlingsregering. I Sverige gäller det att ändra så mycket som möjligt när man är i regeringsställning utan tanke på den långsiktiga ekonomiska politiken. Fälldins kärnkraftsutspel är den främsta anledningen till att Sverige vill lägga ned kärnkraften medan Finland nu bygger ut den och kan leverera kärnkraftsel till Sverige.

Jag upplevde också situationen efter kärnkraftsolyckan på Three Mile Island den 28 mars 1979. Jag kommer inte ihåg om jag blev kärnkraftsmotståndare efter den händelsen men Palme beslutade sig då för den, enligt min mening, olyckliga kärnkraftsomröstningen då linje tre ville avveckla kärnkraften till år 2010. Jag tror att jag röstade på linje två d.v.s. att avveckla med förnuft. Till 2010 blir det bara de två Barsebäcksreaktorerna avvecklade och det tror jag är bra. De låg för nära ett stort befolkningscentra.

Jag har hela tiden varit mycket kärnkraftsvänligare än vänstern i allmänhet. Olyckan i Tjernobyl 1986 var väckarklocka för världen och då skulle avvecklingen av Barsebäck påskyndas men den ekonomiska krisen i början av 1990-talet kom emellan.

Jag tror att vi av miljöskäl måste behålla kärnkraften och i vissa fall bygga ut den i t.ex. Kina och Indien. Jag inser de stora farorna om ett nytt Tjernobyl, på grund av ett terrorattentat eller en jordbävning, inträffar nära en storstad och gör området obeboeligt för lång tid framåt. Mänskligheten har dock överlevt fruktansvärda krig och jordbävningar. Slutförvaringen av avfallet är heller inte löst. Med en framtida teknisk utveckling kan nog även detta problem lösas.

Trots att jag hoppas på en vänsterseger i 2010 års val men skulle föredra en blocköverskridande regering. Miljöpartiet har gjort flera bra saker under förra mandatperioden när man, trots att det var impopulärt bland väljarna, höjde bensinskatten och drev igenom trängselskatten i Stockholm. Vad vore mera i linje med marknadskrafterna än att sätta ett pris på att använda trafiklederna. Med mindre igenkorkade vägar och gator blir det mindre avgaser från stillastående bilar och framkomligheten för nyttotrafiken ökar.

Nu har jag nog svurit i kyrkan. Jag har min socialistiska grundåskådning men jag förbehåller mig rätten att tänka själv i varje fråga.

Av Yngve Karlsson 17 jan 2008 08:31