Jag flyttar till Mumindalen

Min son, snart tre och ett halvt år, fick ett munspel i julklapp. Efter två dagar spelade han bättre än Bob Dylan och Ulf Lundell. Nu är inte Dylan och Lundell några giganter på munspel direkt, men ändå. Jag är i varje fall imponerad.

I Aftonbladet, juldagen, kunde man läsa en artikel om Annika Norlin, mer känd som kvinnan, eller snarare antikvinnan, som slog igenom under namnet Säkert! Artikeln var skriven av tidningens filmrecensent, Jan-Olov Andersson. För några år sen jobbade Andersson och Norlin ihop på tidningen. Hyllningsartikeln var för övrigt ett riktigt kompisknäck, en helsida i landets största kvällsblaska. Norlin berättade om framgångsreceptet:

”Jag skriver alltid i jagform, men det mesta är påhittat. Jag försöker vara lite självömkande utan att vara patetisk.”

Självömkan säljer bra i Sverige. Vi gillar sånt. Det ligger i det socialdemokratiska och kristna arvet, en oslagbar kombination har jag förstått.

Stig ”Slas” Claesson är död. Han sysslade inte med självömkan och var lätt att älska, som författare och tecknare. Som person har jag hört att han kunde bli lite besvärlig, egen, udda, förbannad och vrång, och sånt gillar jag. Jag har alltid sett honom som en vinterförfattare, hans romaner passar fint i januarimörkret. Man kan dricka ett glas rött vin till ”Skam den som fryser” eller ”Henrietta ska du också glömma”. Jag började läsa honom i tonåren, det var sköna kvällar i bingen i pojkrummet med en pris snus under läppen och Slas som sängkamrat.

Jag fyllde år kort före jul och fick Boel Westins biografi om Tove Jansson i present. Jag har inte hunnit läsa den än men är nästan löjligt förtjust i böckerna och filmerna om Mumintrollet. Jag skulle gärna flytta till Mumindalen. Där är det lugn och ro, kamratanda och eremitliv i ett. Folkmedicin och sunt förnuft går före klinisk vetenskap lika självklart som i verkliga livet och fisken nappar fet och god. Snusmumriken är ensamvargen som bor i tält och strövar naturen i stilla lunk, Muminpappan skriver sina memoarer och Lilla My låter sig inte sättas på. I Mumindalen tar man inte ut sig i onödan, dörrarna står öppna och alla är välkomna in på lite pannkaka med sylt.

Friskolor har debatterats flitigt i media under 2007. Jag hoppas fler friskolor startar 2008. Den kommunala skolan är ganska usel, generellt betraktat, och idén om en obligatorisk skola för alla minst sagt förlegad. Det behövs nya initiativ, radikala infallsvinklar och livsbejakande program. Utbildning måste avdramatiseras och integreras i det verkliga livet. Och framförallt, föräldrar måste bli mer delaktiga i barns och ungdomars vardag.

Jag såg förresten teveprofilen Ingvar Oldsberg agera ansikte åt Hjärt- och lungfonden i fondens nya reklamfilm. Han såg larvigt seriös ut och budskapet, att hjärtinfarkt är en gåta som måste besegras, kändes bara som pinsam skrämselpropaganda i syfte att öka anslag till forskning och framställning av nya, kemiska mediciner som orsakar och påskyndar hjärtinfarkt och andra hälsoproblem!

Jag dör hellre knall och fall i hjärtstopp än tynar bort i cancer eller som grönsak på något hem. Men vi lever i ett modernt samhälle där sjukvården med sitt motto ”rädda liv till vilket pris som helst” lärt oss att frukta döden. Döden har blivit hemsk och onaturlig.

Stöd gärna ett brett samarbete mellan klinisk och komplementär medicin, men gå inte på krigsretoriken om gåtor och kamp. Sjukdomar behöver inte bekämpas och besegras, det räcker att man förstår dem och deras ursprung. Mer än så har jag inte att säga just nu.

Av Stefan Whilde 14 jan 2008 09:36