Jag är poet - inget varumärke

En vanföreställning om Staël von Holstein är att hans syn på konstens värde som enbart mätbar i kronor och ören skulle vara modern och ungdomlig. Den är ingetdera. Det är väldigt mycket backspegel över hans resonemang, väldigt mycket 1980-tal. Att regeringens medlemmar känner
pusten från sin ungdom när de hör Staël von Holstein tala betvivlar jag alltså inte; det betyder inte att hans tankar är fräscha idag. Att söka sponsorer på marknaden är självklart sedan länge för många konstnärer och inget problem, däremot börjar vi krokna på decennier av statsålägganden
att definiera oss själva och vår verksamhet i termer av "varumärken", "marknadsföring" och "målgrupp".

Jag är poet, inget varumärke. Lyckligtvis börjar ekonomierna vakna till respekt för detta faktum. Idag kan en på handelshögskolan hyllad ekonom konstatera helt sakligt att man bara behöver åka tåg i England för att inse att privatisering inte per definiton leder till förbättringar och
moderna marknader orienterar bort från nyliberala modeller där det enda värdet värt namnet kan räknas i kronor och ören, mot modeller där "värde" också kan definieras som människovärde eller oskattbart konstnärligt värde. Totalt osäljbar lysande poesi är dessutom hippare än någonsin
vilket innebär att Kulturrådet kan se fram mot förmånen att få försörja de yppersta av dessa nya poeter till döddagar. Grattis och välkommen till kulturlivet, det är 2008.

Av Maria Küchen 03 jan 2008 12:05