Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Julefrid

Så är det jul igen...

I år vill jag behandla julen som om den vore en skör julgranskula. Minsta lilla stöt så brister den. Det gäller att inte pressa sig till att göra allt tokigt som köpmännen vill att vi ska göra. Köpa för mycket och bli helt hysteriska över att vi inte hinner. Att vi skaffar hem så många grejer att dörren till kylskåpet knappt går igen när vi stänger det.
Granen står så grön och grann. I sin gamla spann. Där står den på balkongen och känner sig bortglömd. Vi måste ju få hem allt så julen kan börja på allvar!
Om vi inte ser oss för hinner risgrynsgröten att kallna. Skinkan torka och rödbetssalladen missfärgas. Den stod där på bordet i sex timmar. Grönkålen har vissnat på köksbänken.

I sovrummet ligger alla klappar och väntar. De längtar efter lite fint papper, de vill också klä upp sig till jul. På skrivbordet ligger telefonräkning och elräkning och trängs med någon annan räkning. Och vad är det där för en hög som ligger i bokhyllan? Herregud! Julkorten!
Medan allt detta händer dansar dammråttorna långdans under soffor och bord. I köket hittar vi lite jord, men adventskrukan blev finfin. Och kökstrasan luktar gammal saffran Inte illa, saffran är ju dyrt.
Ljusen vi släckte har pyrt och vardagsrummet ser ut som dimman i Lützen. Allt är släckt utom ljuset i stora pytsen. När vi sitter i bussen mot annat mål slits vi i ångest över allt därhemma.
Lade vi in skinkan i kylen. Var det någon som ställde ut gröten på balkongen. Och vem drack upp all whiskyn? Ljuset brinner fortfarande. Men lillan var smart i sitt bus när hon hällde vatten i pytsen och blandade med diskmedel och vetemjöl. Så räddade hon Stressomanernas jul.

Och blomkrukorna känner sig utanför. De är riktigt torra. Tur att tanten som bor mittemot kommer på lördag och vattnar dem, spionerar i posten och låtsas vara den goda samariten. Hon håller givetvis koll på spriten. Synd på så rara droppar.
Barnen hoppar, de kan ju inte sitta still och äta sin sill. Fy, vad äckligt vrålar de vid matbordet på den fina restaurangen där alla ska äta julbord och vara så trevliga så. Det som skiljer otrevlighet mot trevlighet är en snaps till sillen. Akta dej för dillen, viskar mormor och ler med hela ansiktet. Fyraårige Johan glor oförstående på henne.

Sammantaget, det blir jul i år också! Granen kommer stå så fint i vardagsrummet med all sin prakt och vi äter grönt så slipper Julle gå till slakt. Jag önskar mig lugn och ro. Gå på julotta och tro. Kaffe med dopp och fyllas med hopp.

God jul!