Hej, jag heter Eva - 2

Och hej du, min Adam. Hur mår du? Jag vet att det var länge sedan, inspirationen tryter konstigt nog, du kanske kysser mig för ofta och blockerar, vibrerar varje nerv. Om jag griper om din hand, känner du kärleken strömma från mina fingrar? Du ser, det finns ilska och hat här inom mig, gudsförgätna, hopsnörda känslor från länge, länge sen, men säg mig, känner du kärleken om jag kramar tillräckligt hårt? Jag vill bara öppna mig, du förstår, jag försöker, men jag är hopsnörd och blockerad, kanske om du för mig som du skulle föra en Ferrari, om du växlar mig mjukare och rundar kanterna med smidighet, om jag möter dig halvvägs, älskar du varje kurva då? Adam, det var länge sen. Du fanns i mina drömmar och i varje nerv och nu plötsligt är du här, och kanske är det svårt att hantera. Men om vi tar en liten sväng här, vi smyger bort här runt hörnet. Nej, sluta, inte än, kommer du inte ihåg hur vi brukade älska? Vi måste smyga, tyst, tyst. Bara om du viskar hör jag dig, viska, så skriker jag ditt namn. Vi går bort här, bakom hörnet, ta min hand, känn kärleken, jo, tyst nu, viska så känner du, den strömmar från mina fingrar, följ mig nu så visar jag vägen, vi lägger oss här i gräset, nej, inte än, vi bara börjar lite mjukt. Du ser, det var länge sedan. Jag är ovan och klumpig, fåordig och högljudd, men om du viskar så kommer jag. Ta min hand, så börjar vi om, här Adam, här, i gräset, vi ligger på rygg, och ser upp mot stjärnorna, det är en sval och ljuvlig sommarnatt, och bakom hörnet finns verkligheten, men en liten stund till kan vi bara vara du, och jag, igen, här i gräset hittar vi tillbaka, och varje nerv vibrerar, viska, min kärlek, den kommer.

Av Cim Efraimsson 16 dec 2007 22:17