Drottningar behöver också kompromissa

Sluta förvånas gör man sällan över människors ständiga påhitt och upptåg. Beteende är också en sak som vi människor sysslar med. Vi sysslar med vårt beteende varje dag. Allt vi säger och gör är ett slags beteende. Hur jag äter frukost är mitt frukostbeteende och hur jag borstar tänderna är mitt tandborstbeteende. Det viktigaste beteendet av dem alla är kanske ändå det beteende jag har gentemot andra människor. Visserligen är det jag själv som står i centrum. Jag är mitt livs drottning och min smärta är värre än alla andras sammanlagda.

Beteendet är det som kan få en människa att bli utesluten ur en gemenskap eller upptagen i den. Man brukar ju tala om att man ska "ta seden dit man kommer" och det stämmer väl ganska väl. Eller, det blir ofta lite enklare om man i alla fall försöker att göra det. Hur man beter sig mot andra är självklart var och ens ensak. Bryr man sig inte om andra utan bara bryr sig om sin egen drottningroll i tillvaron så finns det en risk att man blir betraktad som lite udda och egocentrisk. Kanske är det en risk man är beredd att ta för att kunna tillgodose sina egna behov, men det är är inte sällan förknippat med ovänner och fiender. Att vara rak på sak är inte alltid det bästa, men ibland är det tvunget. Inte vill man väl bli överkörd bara för att man inte vågar protestera då någon beter sig illa mot en? På samma sätt får man vara beredd på att andra människor kanske inte accepterar det beteende man själv har för att de inte heller vill bli överkörda och nedtryckta. "Behandla andra som du vill bli behandlad själv", är ett vida kännt och använt uttryck, vilket många säkert tar fasta på. Frågan är om man är dum som gör det om andra ändå inte gör det? Det hela hänger lite på att i alla fall de flesta har just denna grundvärdering.

Normerna som finns i samhället och de värderingar vi har fått i uppväxten och olika sociala sammanhang är för det mesta ganska likartade, men det gäller såklart inte för alla. Vissa tar sig friheter att göra precis som de själva vill utan att bry sig om att andra människor kan bli sårade. Men är man drottningen så är man och det är en sak osm är svår att ändra på. Jag tror att vi alla behöver se oss som drottningar i våra liv, men ödmjuka sådana som också måste kunna erkänna oss besegrade. Vi ska inte vara tjurskalliga och vägra ha fel. Vad som är rätt och fel är visserligen högst subjektivt och varierar från person till person. Men har man svårt att avgöra vad som är rätt eller fel i någon viss situation där någon annan tycker det motsatta är det inte nödvändigtvis en svaghet att erkänna sig besegrad och ändra åsikt. Någonstans måste man mötas på mitten. Ett krig är svårt att lösa om båda parter är ovilliga att rucka på sina respektive principer. Det handlar om att ge och ta, offra och få. Vissa är kanske inte lika benägna att offra sin stolthet genom att erkänna sina fel och brister. Det är acceptabelt, men ibland förjävligt.

Av Julia Sjöberg 09 dec 2007 23:59