Otaliga är de insändare av storstadsbor som är oförstående till landsortsbefolkningens rätt att vilja försvara sina avelsdjur. Dessa människor kan aldrig begripa hur hela den Jämtländska orten Ringvattnet 2004 kunde gå man ur huse för att få bort vargen. Samtidigt höjs ibland röster för att regeringen skall ingripa mot mördarsniglarna som kalasar i villaträdgårdarna. Man är alltid närmast sig själv.
Låt mig börja med att klargöra att rädslan för vargen kan förstås, men den är inte i proportion till det marginella hot vargen utgör mot människan. Det senaste tillfället någon omkom i en vargattack i Sverige var 1821 i Gysinge, då en domesticerad varg gick till angrepp. Det kan vara värt att beakta att svenska akutmottagningar varje år tar emot tusentals fall av folk som blivit bitna av hundar, ofta sina egna. Det kan även vara värt att beakta att det är vanligare att jägare av misstag skjuter sin egen hund, än att vargen river den.
Det är redan klarlagt att den vargstam som vi har i Sverige idag, inte är en del av den historiska Skandinaviska vargstammen. De vargar vi har i Sverige idag har enligt DNA analys vid Uppsala Universitet kommit in i Sverige relativt nyligen från Ryssland och Baltikum. Elaka tungor hävdar att detta är den beryktade utplanteringen av varg i Sverige, men det kan naturligtvis röra sig om en naturligt vandrande vag som inte upptäcktes förrän den var långt in i Sverige. Hursomhelst så har vi idag en vargstam i Sverige som lokalt har en stor påverkan. Vargen fyller en funktion, och den behövs i ekosystemet. Den bidrar till att hålla balansen i viltpopulationer, och rensar bort sjuka djur. Likväl kan aldrig vargen överleva i Sverige ifall tillväxten inte sker i samförstånd med de som måste leva med konsekvenserna av vargen. Tvivla aldrig på att de som bor med vargen inpå knutarna kommer att ta lagen i egna händer allt oftare ifall de inte möter förståelse för sin situation. Det är utom tvivel så att vargen river får, och gör slarvsylta av beaglar som råkar driva en hare för nära deras revir. Att Alliansen på prövotid givit jägarna tillåtelse att försvara sina djur vid angrepp, och att även freda sin hund vid angrepp är en bra invit, och det är upp till jägarna att visa att man är värda den tilliten.
Dagens vargstam är alldeles för liten för att klara sig långsiktigt. Antalet vargar är endast mellan 100-200 vilket är långt under den nivå som är acceptabel för en stabil population. Till detta skall läggas att flera vargar tjuvskjuts varje år. Trots detta växer stammen, och vi kommer förhoppningsvis i framtiden ha en stabil vargstam som kan förvaltas likt de andra rovdjuren i Sverige. Tills dess måste tjuvjakt bestraffas kraftigt. En jägare som bedrivit tjuvjakt på varg har enligt mig förverkat sin rätt att inneha vapen. Från storstäderna krävs det en ökad förståelse för att det finns en värld utanför Stureplan, Avenyn och Möllevångstorget där jakt är och kommer att förbli ett naturligt inslag, och där inkomsten är beroende av att fårbesättningar inte raseras av vargen. Från de som lever i vargområden krävs att rädsla för vargen sätts i proportion till den verkliga hotbilden, och att rätten att försvara sina djur inte missbrukas. Då kommer vargpopulationen att fortsätta öka, och inom något årtionde nått den nivån där vi bör se licensjakt på varg som lika naturligt som licensjakt på björn.
Av Petter Hedberg 07 dec 2007 08:55 |
Författare:
Petter Hedberg
Publicerad: 07 dec 2007 08:55
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå