100 bästa låtarna genom tiderna del 2

Listan fortsätter med The Boxer, Simon and Garfunkel, på 75:e plats. Radarparet skrev och framförde musik för evigheten. Man kan med fördel investera en slant i dubbel-CD:n The Essential från 2003. Inte en död sekund.

74. Hospitality on parade, Sparks. Jag fick en grammofon av mina föräldrar, en sådan där som man fällde upp, med inbyggda högtalare och tre hastigheter. Första plattan jag köpte för sparad veckopeng var Sparks Indiscreet, ett begagnat exemplar. Jag var helt medtagen och spelade sönder stiftet. Plattan öppnar med den här låten.

73. Ängeln i rummet, Eva Dahlgren. För textens skull i första hand och för Dahlgrens totala närvaro. Den borde kunna beröra också de mest kallhjärtade.

72. With a little help from my friends, Beatles. Gärna med Joe Cocker vid micken.

71. Cambodia, Kim Wilde. Av nostalgiska skäl, men Wilde sjunger så sorgset och melodin hakar sig fast. Ett tidsdokument, produktionen låter rostig idag. Resten av Wildes katalog ger jag inte mycket för.

70. Byssan lull, Evert Taube. Jag brukar sjunga den för min son när vi ska sova. Finns en fin version på barnskivan Min skattkammare 3 – 17 klassiska barnvisor, med Anders Ekborg på sång.

69. Holidays in the sun, Sex Pistols. Klassisk öppning på en av rockvärldens häftigaste plattor; Never mind the bollocks – Here’s the Sex Pistols.

68. Monitor, Siouxsie & the banshees. Jag såg bandet i Köpenhamn när jag var femton bast. De hade precis släppt Ju Ju och jag minns inte lokalens namn men den stank av hasch och öl. Konsertupplevelsen var omtumlande. Bandet förmådde aldrig toppa Ju Ju. Den här låten ligger sist på sida A eller som femma på CD-utgåvan.

67. A midsummer night’s dream – Notturno, Felix Mendelssohn. 66. Should I stay or should I go, The Clash. 65. Shelter from the storm, Bob Dylan. 64. Woman is the nigger of the world, John Lennon 63. Blue moon, Richard Rogers & Lorenz Hart.

62. I have been in you, Frank Zappa. Kanske inte hans mest omtalade eller framträdande låt, han var ju ett klockrent geni, halvgalen med ett snett hånskratt i mungipan, och skrev hur mycket musik som helst. De tidiga plattorna med Mothers of Invention är grymma. Jag kommer att tänka på låtar som Hungry freaks daddy, Who are the brain police och I’m not satisfied från Freak Out! Den här låten ger mig skrattkramp, en sann njutning i Zappa-land.

61. Padre, George Baker Selection. Den här 70-talsgruppen är väl mest känd för Paloma Blanca, låten som min generation plågades med på blockflöjtslektionerna. Minnet av gruppen får gärna begravas för min del, men Padre lever ett helt eget liv, själva utropstecknet i en medioker sångkatalog, ett sydländskt vemod som tar sig genom märg och ben.

60. Horse, Stiltskin. Ett bortglömt band från 90-talet. Låten ska spelas högt, gärna till ett immigt glas Staropramen precis när hösten går över i vinter, ölet bör vara ljust.

59. The Eagle, Abba. Benny Andersson är Benny Andersson och man kan aldrig vifta bort fenomenet Abba. The Eagle hör till det mest helgjutna som skrivits av en svensk kompositör.

58. The night they drove old Dixie down, The band. 57. With love, Thin Lizzy. 56. Luxembourg, Elvis Costello. 55. Born to run, Bruce Springsteen. 54. Life on Mars, David Bowie.

53. Is it a crime, Sade. Sval och sensuell uppträdde Sade med stor orkester på Olympen i Lund 1986. Jag och en polare åkte dit och blev imponerade.

52. Hon gör mej galen, Ulf Lundell. Är man ute efter svensk romantik som blöder i natten, välj den här från –91.

51. I’m your man, Leonard Cohen. Munken som gillar whisky har världens sexigaste mansröst. Det här är en bagatell, men med glimten i ögat höjer Cohen låten till ren förförelse.

Av Stefan Whilde 26 nov 2007 15:31