Ur hjärta

Korsfäst

jag hovrar
över hamnen och båtarna

de av mörkret dödade
vrak
med masterna
tuschade som skelett

Skeppslös driver jag
en sandrök
längs bryggorna
och söker

mannen
från vars nagel duvan
lyfte
och det bevingade ljudet
som ven
genom livet

Lanternornas ögon blinkar

kommer - kommer ej

närmast näthinnan
sticker
en pirs vassa silhuett

in i

rappade kinder av intorkat
salt
vindslitna hårtoppar
kluvna
mellan år
av förväntan och tvivel

Svedan gör sitt
tröstlöshet
är kanderad mandel

långvarig
och utdragen

Som instängda sparvar slår
i fönstren,
så hamrar min själ mot en
borg av revben
och rödaste
lärft

- vart går du
och varför
är jag alltid kvar?

Av Isabella Mendrix 09 nov 2007 16:40