Jag har Sveriges bästa bil!

Nu skämtar du allt sa jag, men han svarade inte. Men efter en stund så fick jag protokollet och där stod att bilen LZG351 hade 0,1 promille co.

Jag stod en stund och stirrade på papperet och på min 20 år gamla bil av svenskt stål.

Jag tänkte att detta värde inte kan vara rätt. Så jag tog amatörmässigt min lindrigt rena näsduk och höll i en minut nästan tätt på avgasröret. När jag titta på näsduken syntes nästan ingen sot alls.Motorns oljeåtgång är nära noll.

Vilka knep har jag tagit till för att uppnå detta? Jo jag har strypt motorn för minimal bensinåtgång, vilket innebär att den inte får full styrka förrän den är helt varm. Tack vare att detta är en förgasarmotor med urmodig Choke, så styr jag bränsleblandningen tills motorn är helt varm.

Jag och Bilfix har också sänkt tomgångsvarvet till en nivå där motorn nästan börjar hacka. Vilket innebär att de bilar som står bakom mig i en kö har föga besvär av mina avgaser. Det känns väldigt bra.

Men jag träffar ju folk med nästan nya bilar som har ytterst svårt att få igenom bilen vid Bilprovningen. Därtill har de ständigt krångel med datorer och en massa finesser. Det blir verkligt dyra mil för dem.Min bil har ungefär lika många finesser som en T-Ford, men den heter SAAB 90 från 1987. Den har gått oklanderligt i tre år trots att den nog bara är värd ca 6 000 kr. Den är rostfri utom i en dörr.

Man kan ju fundera över om biltekniken har utvecklats något på 25 år. Jo det har den, väldigt mycket säkerhetsmässigt. Med perfekta däck och bort 100 000 mils körerfarenhet anser jag att jag är en säker trafikant. Jag kör faktisk omkring i en miljöbil. För en struntsumma per mil. Det känns så bra för en fattig pensionär.

Av Jan Brunnegård 08 nov 2007 00:52