"X2000 från Stockholm till Malmö, med ordinarie avgångstid 07.35 beräknas ankomma till spår fyra klockan 07.50." Det knäpper till i högtalarna och blir tyst. Nya siffror rasslar fram på perrongskyltarna och bekräftar förseningen. Jag och mina medresenärer står kvar på perrongen. Vi börjar prata om förseningen som drabbat oss, men inte med varandra. Vi står kvar på tryggt avstånd från de andra och diskuterar konsekvenserna av detta öde. Var och en kramar sin nalle intill örat i förhoppning om att få en gnutta medlidande från någon stackars bekant som får höra att tåget beräknas bli 15 minuter försenat. Vid sådana tillfällen är det svårt att förstå hur ett land som Sverige kunde fungera innan vi fick våra mobiltelefoner.
Folk kan inte bete sig längre. De skickar sms klockan tre på natten och undrar vad man gör fast de vet att man sover. Svarar man inte, och det gör man inte när man sover, ringer de upp för att verkligen försäkra sig om att man lever. Vilket de egentligen vet att man gör
Homo sapiens i alla åldrar äger numera en mobiltelefon. För många är mobiltelefonen den viktigaste ägodelen. Om det hade börjat brinna skulle den vara det första de tar med eftersom den alltid är så nära. Att somna med sin mobiltelefon i handen är inte allt för ovanligt i dagens Sverige. Visst är det en bra pryl, med några klick kan du hitta praktiskt taget vad du vill. Men hur nödvändig är den? Måste alla ha varsin mobiltelefon i fickan? Vad ska en pojke eller flicka i 10 års ålder göra med en mobiltelefon… egentligen? I den åldern ska man vilja gå ut i parken och leka, träffa kompisar - inte sitta hemma och skicka sms halva natten.
Mobilen är inte billig heller. Nej, vill man ha en telefon som innehåller både kamera, mp3 och Internet går det åt några tusenlappar. Och sedan ska man betala för sina sms och telefonsamtal också. Det är pengar man skulle kunna slösa på annat. För varje hundring som går åt till att köpa ett nytt telefonkort skulle man kunna köpa sig fyra par strumpor. Man skulle kunna unna sig en god middag eller varför inte spara pengarna till ett framtida körkort?
Jag tror att vi var mycket lyckligare innan. Innan prylar som datorn och mobilen kom in i vår vardag. Mina föräldrar har växt upp utan mobiltelefon, och det har säkert dina också. Verkar de olyckliga, tycker du? Klagar de någonsin? Jag tror faktiskt inte det. Enligt min mening har dagens barn blivit allt mer bortskämda. De vill ha, de till och med kräver, saker som de egentligen inte ens kan hantera. Mobiltelefonen har ingen viktig funktion i deras liv. Homo sapiens har klarat sig utan mobiltelefoner i över tusen år, så varför är just vår tids människor så beroende av den?
Av Nadina Nakic 06 nov 2007 12:01 |
Författare:
Nadina Nakic
Publicerad: 06 nov 2007 12:01
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå