Vaktvåldet måste få ett stopp

Såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet rapporterade igår om att övervakningskamerorna vid Café Opera inte fungerade, på grund av ett tekniskt fel, just den natten då en vakt greps misstänkt för grov misshandel av en krogbesökare.

Just i detta fall åkte en 37-åring in till sjukhuset med allvarliga skall- och hjärnskador efter att, enligt vittnesuppgifter, ha blivit sparkad i huvudet. Den anhållne vakten har tidigare blivit anmäld för misshandel - femton gånger - men blivit friad. Surprise, surprise. Och nu råkar kamerorna vara ur funktion just den kvällen då en gäst, enligt uppgifter till pressen från väktar/kroghåll, ramlat illa i samband med ett ingripande.

Att gissa om vakten kommer bli dömd eller inte är meningslöst.

Vem kommer rätten att sätta sin tillit till? Fyra-fem spiknyktra vakter som berättar att mannen gjort våldsamt motstånd och begått våld mot tjänsteman och sedan bara råkat ramla på ett olyckligt sätt, eller ett antal förmodligen mer eller mindre berusade vittnen som hävdar raka motsatsen?

Tyvärr så har hittillsvarande praxis visat att väktare i princip alltid går fria när det gäller anmälningar om misshandel och övervåld. Avsaknaden av nyktra vittnen och en skrämmande samstämmighet i vakternas berättelser gör att de i princip inte kan bli fällda.

För några veckor sedan var jag och några vänner ute på stan. Vi gick till en nattklubb i Gamla Stan. När vi kommer förbi ser vi hur två vakter släpar ut en man. Mannen gör motstånd - det ska inte förnekas. Han får ett par smällar av vakterna, blir nerdragen på marken. När vakterna fått mannen ner på marken så öppnar en av dem porten bredvid nattklubben. De för mannen - som står upp och som nyss har varit kapabel till att göra motstånd men som nu är lugn - in i porten. En vakt smäller igen dörren och ställer sig utanför porten.

Mannens vänner ber honom öppna dörren. Det får de inte. Vakten vägrar. Jag ser detta och bestämmer mig för att bluffa mig in. Jag går fram till vakten och säger vänligt ursäkta, jag bor i den här porten, får jag komma in?

Vakten släpper in mig.

Jag går in. Snubben ligger i princip livlös på golvet med en vakt över sig. Jag vandrar in i porten, vänder och försvinner snabbt ut igen. En person borde ju egentligen känna sig trygg med två vakter i närheten, men jag ville bara ut därifrån så snart som möjligt, innan vakterna fick för sig att göra något även med mig.

Jag kommer ut. Följande diskussion följer:

Jag: - Hörrni, er polare ligger där, i princip medvetslös.
Mannens vän: - Va? Gör han?
Vakten: - Han är för fan inte medvetslös. Vad fan säger du? Du ljög för mig.
Jag: - Jag råkade ta fel port. Förlåt.
Vakten: - Du ska ge fan i att kalla honom för medvetslös!
Jag: - Han låg ju där i princip medvetslös. Med din kollega över sig. Det var hur som helst vad jag såg.
Vakten: - Vad fan säger du? Han är inte medvetslös, punkt. Och du ljög för mig! Varför fan gör du det?
Jag: - Jag råkade ta fel på porten.
Vakten: - Stick härifrån, din jävla tönt, vad fan tror du att du är?
Jag: - Ursäkta, har jag begått något brott? Det här är inte krogens område, får jag inte stå här på gatan och röka en cigarett?
Vakten: - Än så länge kan vi tyvärr inte sy in dig, men passa dig jävligt noga.

Därefter börjar vakten provocera mig. Kalla mig för saker och anklaga mig. Jag svarar kallt att jag inte tänker diskutera frågan ytterligare och att jag inte har några kommentarer och fortsätter att ömsom upprepa den frasen, ömsom röka. När jag rökt klart rycker jag bara på axlarna och går tillbaka till mina vänner som står mittemot på gatan.

Polisen anländer. Jag lämnar vittnesmål, trots att jag vet att det egentligen är meningslöst. För vad ska en berusad Andris vittnesmål egentligen göra för gott? "Jag såg mannen ståendes och vid god vigör när han fördes in i porten, när jag går in i porten ett par minuter senare ligger han praktiskt taget medvetslös på golvet med en vakt över sig."

Det var vad jag sade. Det var sanningen.

Men inte fan spelar det någon roll.

Vi kroggäster är för nuvarande laglösa i utelivet. Det finns ingenting som skyddar oss, som hjälper oss, om nu en vakt får för sig att bruka våld mot oss. Vi är chanslösa. Jag vet inte hur man ska få stopp på vaktvåldet, tyvärr, men det måste få ett stopp. Vakter som misshandlar måste bli dömda. Bli av med sin vaktbricka. Bli svartlistade på alla stans krogar och klubbar.

För som det är nu så är situationen både frustrerande och ohållbar. Det borde inte vara så att det jag och mina vänner mest fruktar när vi går ut för att festa är just vakterna. Vi är inte rädda för att bli misshandlade på stan eller rånade av något ungdomsgäng. Nej, det är snarare vakterna vi är rädda för. De som kan förstöra ens kväll genom att neka inträde på godtyckliga grunder. De som är åklagare, domare och bödel på en och samma gång. De som i utelivet står över lagen.

Det är inte en normal situation.

Det hela måste få ett stopp. Främst för oss, gästernas, skull. Men även för vakternas, för är deras beteende sådant som det är nu så kommer kriminella och psyksjuka element öppna eld eller knivhugga dörrvakter. Och det vill inte ens den mest sönderanabolade idiot till dörrvakt.

Och inte jag heller.

Jag vill ha en trygg krogmiljö, men tryggheten måste börja redan i dörren. De som ska upprätthålla ordningen borde försöka sprida just trygghet, inte motsatsen. De borde bli dömda för misshandel om de sparkar någon i huvudet precis som vilken medborgare som helst borde bli det.

Det är där det hela måste börja. Det måste bli enklare att få våldsamma vakter dömda och bannlysta från krogbranschen.
Då kanske folk till och med återfår förtroendet för vakter i allmänhet. Ett förtroende som för länge sedan maktmissbrukats och misshandlats bort.

Av Andris Kangeris 01 nov 2007 09:43