Solstorm i Kristallkyrka

Jag lyssnade intensivt på alla avsnitt av Solstorm då den lästes upp i P1 för ungefär ett år sedan. Jag som aldrig läser deckare annars, tyckte att detta var väl värt att lyssna på. Jag är uppväxt i liknande miljöer som Åsa Larsson vilket gjorde det extra kul. Hon berättade att hon sedan tonåren varit medlem i Missionskyrkan i Kiruna, även sedan hon flyttat därifrån. Hon berättade att hon hade hjärtat kvar där, hon hade ingen tanke på att gå ur.

När man frågade henne om Kristallkyrkan påminde om hennes Missionskyrka skrattade hon flera gånger i intervjuerna. Hon tyckte uppenbarligen att frågorna var orimliga. Hennes kyrka var ju djupt demokratisk, medlemsstyrd. Medan skrytbygget Kristallkyrkan var en sekt med alla dess särdrag. Som att lura av folk pengar.

Jag ser nu i recensionerna att man talar om frikyrkopräster. Sådana har aldrig funnits. Pastorer är begreppet om de har utbildning. Mordet skedde på altargången säger man. Även altargång är ett okänt begrepp hos frikyrkan och framförallt hos sekter.

Åsa Larsson gav ut sin bok mitt under Knutbyeländet. Genast började massmedia jakten på liknande församlingar på andra håll i landet. Men man hittade inga. Det var inte ens likt Livets Ord! Jag blandade mig i debatten och flera tidningar ringde upp mig och ville ha alla slags upplysningar om vad en frikyrka var för något. Jag mötte avgrunder av okunnighet främst bland yngre journalister. De förstod inte skillnaden på en sluten auktoritär sekt och en helt öppen frikyrka.

Tanken på att en sådan sekt skulle kunna växa sig stor och stark hos handfasta gruvarbetare i Kiruna är rätt lustig eller roande. Ett fackföreningsfolk som kört hårt med arbetsgivaren i alla tider. Helt osannolikt att dessa skulle underställa sig en andlig guru i Persbrandts gestalt. Inte skulle detta folk offra kollektpengar på ett Kristallpalats. Sådant gör man möjligen i USA.

Naturskildringarna är både underbara och dramatiska. Den sköna marsdagen kan snabbt övergå i en mordiskt kall snöstorm. Naturen är lika opålitlig som de människor som Åsa Larsson låter oss möta.

Av Jan Brunnegård 01 nov 2007 15:22