Det finns farliga pensionärer

Jag välkomnar dagen jag ska gå i pension.
Den dagen kan bli en del av mitt nya liv.
Mitt nya fria liv.
Jag slipper mötas av oförstånd.
Att inte behöva skåda den uppenbara stupiditeten i ansiktet.
Där ohörsamheten ingår i en diskrimineringspakt.
Jag lever i utanförskapet, i otakt.
Under tiden som maktens hantlangare härskar genom att söndra.
Mal den icke arbetsföra befolkningen genom förnedringens kvarnar.
Först grovmalet. Sedan finmalet, för att vara på den säkra sidan.
Därefter sitter de kring sina fikabord och avsmakar drycken likt Draculas bröder.
Silar den genom sina tänder och skrattar hest.
Så har vi gjort det igen!
Gud, vad vi är bra.
De går in för att verkställa maktens villkorslösa galenskap.

Men jag tillåter mig att bli den finne i röven på dem som de så innerligt vill slippa.
Den som sitter där som en svulst de inte kan bli av med. Den som aldrig går att klämma.
Som blir bortskuren men ständigt återkommande för att sitta på allsmäktig Gud Faders högra sida. I skinkan.
Genom mitt framtida skrivande ska jag bli det verktyg åt alla dessa nedtystade röster som för en ojämn kamp med dessa maktens vettvillingar.
De som tappat orken och inte vill resa sig.
Som inte kan för att de vet inte hur de ska göra!
Som inte får - för att maktens lakejer satt stopp för dem genom hundratals människofientliga regler. Kvävt dem.

Allt detta kommer jag att göra, för jag kommer ha tid för det när jag blir pensionär.
Stå där på de svagas sida och skapa kaos och förvirring i maktens korridorer.
Se maktens argumentation rasa samman av rädsla och osäkerhet.
Hur ska vi nu göra? Fängsla henne?
Låta henne släpa sitt kors likt Jesus på Golgata?
Ha henne som varnande exempel på hur illa det kan gå om man sätter sig upp mot överheten?
Bränna henne på bål som en annan häxa?
Ja, varför inte? Då har jag fyllt ett syfte med mina protester kanske?
När allmänheten beskådar mitt bål kanske tänds ett hoppets låga i deras sorgtyngda bröst.
De vågar lyfta blicken och se horisonten av sina egna möjligheter.
Se bortom alla de lagar och paragrafer som fängslar dem.
I deras eget utanförskap.
Medan jag väntar, tänder jag ett ljus.

Av Linda Åberg - en poet i tiden.

Av Linda Åberg-Luthman 20 okt 2007 11:46