EM-festen får vänta

Det talades om storseger. Det talades om hur jävla enkelt det skulle bli. Det talades om Nordirlands stukade självförtroende. Det talades helt enkelt väldigt mycket innan matchen. Nu talas det mest om fiasko. Och jag är benägen att hålla med.

Jag var själv en av dem som talade om storseger, en enkel match och Nordirlands stukade självförtroende. Jag trodde på det svenska landslaget. Jag ville till och med uppföra en staty föreställande Lars Lagerbäck utanför den nya Swedbank Arena i Solna. Gubben hade ju lyckats ta oss till vårt femte raka mästerskap. Valthornen var framlagda, joddlarhatten avdammad och koskällorna var stämda. Det som jag tyvärr glömde bort var att matchen mot Nordirland inte var spelad ännu. Jag hade sett matchen i mitt huvud flera gånger under veckan som gått efter matchen mot Lichtenstein. Sverige skulle ligga på för ett tidigt ledningsmål och sen fortsätta spela för att göra ytterligare ett eller två mål och sedan spela av resten av matchen med diverse sidleds- och hemåtpassningar. Efter det skulle vi alla åka in till vår närmaste fontän och bada tills våra tår blev alldeles blå. Nu blev det inte riktigt så.

Sverige började lite halvknackigt och lät Nordirland styra spelet alldeles för mycket. Det tidiga ledningsmålet fick vi i alla fall genom Kim Källströms snygga nickskarv till Olof Mellberg som enkelt satte bolen i nätet på volley. Men efter det började Sverige med något som de inte behärskar till fullo. Nämligen att spela på resultatet. Efter 1-0 målet blev det väldigt mycket passningar mellan mittfällt och backar och mittfält och backar och målvakt och backar och mittfällt. Ja, ni förstår hur det såg ut. Samtidigt började Nordirland att kontrollera matchen mer och mer. När de hade bollen lyckades de komma igenom ett svenskt mittfällt som mest verkade stå och fundera Tobias Linderoth undantaget på vilken drink de skulle ta på efterfesten hos Brolin. Gång på gång visade Nordirland, tycker jag, prov på större tålamod, bättre samspel och framför allt större skärpa än hos svenskarna.

Istället för att på sant medelhavsvis spela av matchen blev svenskarna stressade och rädda. Backarna började skicka upp så höga och långa bollar mot Elmander och Zlatan att NASA:s kontrollrum lätt kunde se hur bollarna formligen gled förbi på radarskärmen borta i Texas. Backlinjen spelade inte alls som en svensk backlinje ska göra. Det saknades possitionsspel och tanke bakom passningarna. Olof Mellberg var den enda ljuspunkten i en annars dyster och mörk ursäkt till försvar. Mathias Concha som spelade så bra mot Lichtenstein verkade ha lämnat kvar det spelet bland alptopparna. När sedan Kyle Lafferty vände bort Petter Hansson som vore han ett spelkort och snyggt sköt in 1-1 bakom en chanslös Andreas Isaksson såg det nattsvart ut bland de svenska spelarna och supportrarna. Efter kvitteringsmålet gick luften totalt ur Sverige och Nordirland var närmare 2-1 än vad Sverige var.

Vi hade förväntat oss en fotbollsfest med mål, dribblingar och passion. Passionen uteblev både på plan och på läktaren. De cirka tvåtusen hitresta Nordirländska supportrarna sjöng högre, starkare och mer passionerat än vad de närmare trettiotusen svenska supportrarna mäktade under matchen. Till och med efter Sveriges ledningsmål sjöng den Nordirländska klacken "One nil and you still don’t sing". Varpå några svenska supportrar mumlade någonting om andra sidan…och någon viskade någonting ohörbart men som lät som jajamensan… Nej, en bedrövlig insats av det svenska landslaget var det vi fick se på Råsunda. Ett gäng fotbollsspelare som inte klarade av att spela och prestera under press.

Men, det finns alltid en men, det är långt ifrån kört. Sverige har det fortfarande i egna händer. Det räcker med en poäng på två matcher. Matcher mot Lettland och Spanien. Lyckas vi inte skrapa ihop en 1! poäng på de två matcherna har vi inget i ett EM slutspel att göra, så enkelt är det. Jag låter helt enkelt mitt valthorn, min joddlarhatt och min koskälla ligga fram ett tag till. Jag kommer att behöva dem nästa sommar.

Av Alexander Brock 18 okt 2007 13:39