So much for the famous American freedom

Enligt Bush reagerar inte islamistiska terrorister mot USA:s stöd för Israel och dess våldsamma och systematiska förtryck av palestinier. Terrorism har inget heller att göra med USA:s militära närvaro i Mellanöstern eller Vita Husets maskopi med korrupta kungahus i diktaturer som Saudiarabien. Enligt Vita Husets simpla förklaring är det inte invasionen och ockupationen av Irak som har gjort landet till ett träningsläger för unga extremistiska islamister som vill föra våldsam jihad mot Väst - trots att den sekulära Saddam tidigare brutalt hade slagit ner all opposition inklusive islamistisk fundamentalism. I de amerikanska neokonservativas dramaturgi finns det helt enkelt ingen plats för rationella politiska motiv bakom terroristernas hänsynslösa våldsamheter. De som utför dessa är bara frihetshatande fundamentalister som vill påtvinga sin sjuka troslära på världens alla frihetsälskare.

Någon borde fråga den 21-årige amerikanen och journaliststuderande Andrew Meyer om hur han upplever sina grundlagsstadgade friheter.1 Det var just på ett forum förra veckan om USA:s grundlag, med f.d. presidentkandidat John Kerry, som Meyers greps, brottades ner av inte mindre än fyra poliser och - liggande på marken - fick en kraftig stöt av polisens el-pistol, en s.k. Taser.

Illgärningen som hade förorsakat polisens brutala ingripande? Meyers hade dragit över tiden för utfrågningen med 90 sekunder. Visserligen hade han också hoppat före i kön till mikrofonen, men John Kerry hade redan snällt signalerat att Meyers ändå skulle få ställa sin fråga. Fast då passade den frihetsälskande studenten på att ställa tre frågor! Och i den sista, om varför inte John Kerry inleder en riksrättsprocess mot President Bush, påminde Meyers om att USA:s förra president hade dömts i riksrätt för inte mer än att ha ljugit om en avsugning i sitt tjänsterum. "Blowjob" heter det på engelska. Det var vid det ordet som polisen stängde av mikrofonen och ryckte in på allvar.

John Kerry vädjade till polisen att få besvara frågan, men då hade de redan börjat tvinga mannen ur lokalen. Meyers agerade med häpnad, viftade med händerna i luften och frågade gång på gång varför polisen höll på att omhänderta honom. Han ropade upprepade gånger efter hjälp från publiken och innan polisen slutligen förde ut honom genom dörren försökte han även undkomma deras grepp. Trots att de var fyra utbildade personal mot en man som inte hade visat mer motstånd än så, valde polisen att avfyra 50 000 volt mot hans liggande kropp.

På flera olika videoupptagningar ser man hur publiken satt eller stod utan att blanda sig i eller göra uppror. Ingen försökte hejda polisen och inte förrän de hade avfyrat elstöten syns några få åskådare förtvivlat ifrågasätta polisens brutalitet. Ändå blev Meyers häktad och anklagad för uppvigling.

Så går det till i delstaten Florida när en student envisas med att ställa obeväma frågor till av landets mäktigaste senatorer. Men innan man avfärdar händelsen som ett bisart undantag eller, som svenska Expressen, framställer det som en "practical joke" som gick hemskt fel, borde man kanske först läsa Amnestys rapport över amerikanska polisers användning av elstötar mot misstänkta.2



Florida var den delstat som gick i bräschen för en utvidgad användning av elpistolen "Taser". Där behöver man inte göra aktivt motstånd mot ett polisingripande för att bli skjuten. Sedan 2004 får polisen i Florida även avfyra "icke-dödliga" elstötar mot folk som bara "hindrat" ett polisingripande förklaringen till publikens passivitet?. Innan lagändringen 2004, som var resultatet av sytematisk överanvändning av elpistoler, var det fullt tillåtligt för polis att använda sin Taser även när den misstänkta endast utövade passivt motstånd eller vägrade lyda polisens verbala uppmaningar. I en enda stad, Melbourne, hade polisen avfyrat elstötar mot 75 personer på 18 månader, inklusive mot en 14-årig pojke som försökte fly efter att ha krossat ett fönster.

Amnestyrapporten är en skrämmande läsning. I en annan stad i Florida fick en 14-årig flicka en elstöt för att ha tjafsat med polisen efter att hon och hennes kompisar blivit avhysta från sin skolskjuts pga bråkighet. När polisen utredde en konflikt vid en picknik vägrade en man i 50-års åldern att uppge sitt födelsedatum. Han fick en kraftig elstöt. I en annan park i Florida vägrade en man lyda polisen och släppa sin drink. Elstöten fick honom att ändå spilla ut den. En gång vände en 23-årig man ryggen till polisen i dörren till sitt eget hem när han beordrades sänka musiken. Polisen avfyrade dubbelskott mot honom och skickade flera stötar genom kroppen.

Mellan 2001 och 2004 dog 70 personer i USA av elstöten från en Taser. Ett av fem dödsfall skedde i Florida. Men det framgår inte av Amnestyrapporten hur många av dem som dog efter att ha ställt frågor till en politiker.

Kanske man också ska ställa frågan om frihet till amerikanen Steven Howards, 54, i delstaten Colorado. Förra året råkade Howards vicepresidenten Dick Cheney på väg över torget i hemstaden Beaver Creek.3 Först gick Howards bara förbi men sedan valde Howards att vände sig om för att tilltala vicepresidenten. Lugnt och sansat talade han om för Cheney att han tyckte att Vita Husets agerande i Irak var avskyvärt. Sedan fortsatte Howard gå mot sin sons pianolektion. Tio minuter senare var Howard på väg tillbaka över samma torg när en säkerhetsvakt tog tag i honom och frågade om det var han som nyss hade "misshandlat" vicepresidenten. "Nej", svarade Howards, "men jag uttryckte min åsikt om kriget till honom". Vidare tillade Howard att om Cheney ville skyddas från medborgarnas kritik borde han undvika offentliga platser. Howard greps inför sin 8-åriga son, som lämnades där på torget medan säkerhetsvakten förde bort pappan i handböjar.

Man kan också fråga tonåringarna Ashley Casale och Michael Israel, som vandrade från San Fransisco till Washington D.C. i en manifestation för världsfred, om de älskar sin amerikanska frihet. På väg genom en nationalpark stoppades paret på grund av skyltarna, som de bar över sina tröjor med texten; "March for Peace: San Francisco to D.C.". Parkpolisen sade att skyltarna var "för politiska" och att det behövdes ett tillstånd för att bära dem.4

Vill man veta hur en invandrare som föddes i Irak upplever sin nyvunna amerikanska frihet, kan man fråga Raed Jarrar.5 Han stoppades av säkerhetspersonal innan han skulle gå ombord ett flygplan i New York. De uppmanande honom att byta sin t-shirt där det stod några konstiga ord på arabiska. Väkterna lugnades inte av att den engelska översättningen stod direkt under den mer slingriga bokstavskombinationen; "We shall not be silent", stod det. Uttrycket härstammar från en ungdomsprotest i nazityskland från före Andra Världskriget, då några vakna studenter tryckte pamfletter som varnade för Hitlers egentliga avsikter. De försvann men frasen lever vidare var helst förtryck utövas.

Raed Jarrar fick inte gå ombord flygplanet förrän han gick med på att byta tröjan. Under tiden hann Jarrar tänka mycket på Maher Arar, en kanadensisk medborgare som hade gripits vid flygplatsen i New York där han skulle byta plan på vägen hem från en semester i Tunisien. Arar fördes till fängelser i Jordanien och sedan Syrien där han torterades. Efter tio och en halv månader släpptes Arar utan varken förklaring eller ursäkt. Den kanadensiska regeringen har i efterhand frikänt honom från alla misstankar.6

Det där med t-shirts verkar riktigt farligt i frihetsälskande Amerika. För några år sedan köpte advokaten Stephen Downs en t-shirt med John Lennons kända devis "Give Peace a Chance". Downs greps av säkerhetsvakter innan han ens hann komma från gallerian där han nyss hade köpt tröjan. Fast kanske hans egentliga brott var att han älskade sin frihet lite för mycket. Downs hade nämligen vägrat byta tröjan som Raed Jarrar ändå gjorde.

En halv miljon frihetsälskande amerikaner lockades av det Demokratiska partiets partistämma i New York 2004 för att utnyttja sina rättighter att fredligt demonstrera. 1800 arresterades och hamnade i ett temporärt fängelse som egentligan var ett övergivet bussgarage. De hölls där i ett dygn, på betonggolv fläckat med olja och annat giftigt avfall. Demonstranterna åtalades för diverse brott mot ordningen men 18 månader senare visade det sig att i över 90 av fallen frikändes de misstänkta eller så hade anklagelserna lagts ner helt. Vid det läget hade de flesta tvingats hejda sin politiska aktivism på grund av den pågående rättsliga processen och rädslan för att ytterligare aktioner skulle riskera ett längre straff.7

Det finns många andra amerikaner som man kan fråga. Alla älskar sin frihet. Man kan fråga de som jobbar inom olika humanitära organisationer och de frivilliga advokater som verkar för att fångarna i Guantanamo ska omfattas av Genevkonventionen. Sådana amerikaner omfattas av statens hemliga avlyssningsprogram, eftersom deras arbete kräver e-post- och telefonkontakt med utlänningar som kan misstänkas haft samröre med terrorister - dvs. fångarnas familjer.

Numera behöver inte statens säkerhetstjänst ens tillfråga en domare innna de avlyssnar en amerikansk medborgares telefon eller e-post. All kontakt med utlandet får numera avlyssnas. Akademiker, journalister och andra experter vars kontaktnät inkluderar folk i mellanöstern blir då särskilt intressanta. Men avsikten är givetvis inte att skrämma kunnigt folk från att ta reda på vad som händer i länder där USA för sitt krig mot de frihetshatande terroristerna.

1 Länk: en.wikipedia.org
2 Länk: amnestyusa.org
3 Länk: denverpost.com
4 Länk: democracynow.org
5 Länk: democracynow.org
6 Länk: cbc.ca
7 Länk: thevillager.com

Av Patrick Gallagher 25 sep 2007 12:50