S värnar om rätt att vara utslagen

s klagar på att alliansens budget drabbar långtidsarbetslösa och sjukskrivna. De saknar dock egna förslag om hur man ska stimulera och öppna arbetsmarknaden för dessa grupper. En kritik utan ett hållbart alternativ, som går ut på att s värnar om rätten att få vara utslagen.



Säg vad man vill om alliansen, men den är konsekvent. Man lade korten på bordet redan innan man gick till val. Den generösa svenska modellen är bra men lider av två problem. Dels går den inte ihop ekonomiskt, när färre jobbar för att försörja fler. Dels undergrävs dess legitimitet när den överutnyttjas: svenska folket lever längst och tränar mest i Europa, men har flest sjuksrivna! Detta ska vi motarbeta, lovade man - och vann valet på det. Utvecklingen efter valet har också gett dem rätt: vi har idag lägre statsskuld, sundare finanser, högre investeringar och färre arbetslösa än vi haft sedan 1970-talet. En success story helt enkelt, så här långt i varje fall.

Ändå är alliansen under ett starkt angrepp från oppositionen, främst då av s för sin politik. s vill gärna hävda attt framgången beror på "konjunkturen", som om denna var ett samhällsneutralt väderfenomen, som kommer och går oberoende av hur landet styrs. Dessutom har framgången mest varit av ondo, hävdar man, ty den har skett på bekostnad av de utsatta. Alliansen svartmålas som slavdrivare som piskar på långtidsarbetslösa och sjukskrivna. Är det något att fira, frågade s retoriskt på ettårsdagen av den nya regeringen.

Det är en fråga som inte klingat ut ohörd i de breda lagren. Faktum är att alliansen har de längsta oppinionsiffrorna sedan valet. Att det förhåller sig så är alliansens eget fel. Inte för att den driver arbetslinjen, utan för att man inte tagit debatten med s. Kanske tycker man att de beter sig larvigt, kanske tror man att folk ska genomskåda partipropagandan. Men siffrorna talar sitt tydliga språk. Alliansen kommer inte att få sitta kvar efter nästa val om den låter s driva sina teser oemotsagda.

Det går nämligen inte att skylla på s varför de beter sig som en opposition. De spelar ut de få kort de har. Å andra sidan borde det här vara ett idealt skottläge för alliansen. Nu har man äntligen s där man velat haft det. En röst som klagar högljutt över sänkta bidrag men saknar trovärdighet vad gäller fler jobb. Ett parti som värnar om medborgares rätt att vara utslagna.

Det som alliansen behöver göra är att inse att nästa valrörelse pågår redan för fullt. Därför behöver man ta debatten med s på fullaste allvar. Man behöver uppbåda all sin kreativitet för att åter och åter förklara till sina egna och till de tvehågsna att ingenting ändrats sedan valet, att fler jobb är alltjämt den enda vägen att gå om vi ska ha kvar den svenska modellen. Att den ekonomiska forskningen i ämnet samt dyrköpta erfarenheter tydligt visar, att båda partnerna i arbetsmarknaden behöver stimuleras om det ska gå låset: det måste löna sig för företag att anställa, samt för anställda och arbetssökande att jobba. Och att vi i Sverige klarar av att lägga ribban högre än att ge bidrag till nödställda - att vi klarar av att ge dem jobb.

Det är så jag läser budgeten. Alliansen skär i bidragen men satsar pengar på rehab, företagshälsovård, nystartjobb och nyfriskjobb. För långtidsarbetslösa och sjukskrivna handlar inte valet om högre eller lägre bidrag. Utan om bidrag eller lön, genom vårdgaranti och rehabilitering där det är nödvändigt.

Jag vet rätt många som traskat år ut och år in i långtidsarbetslöshet eller långvarig sjukskrivning utan hopp i sikte, vars rehabiliteringsplaner antingen inte funnits alls eller funnits bara på papperet. Såna som fått gå fler lärarlösa arbetssökarkurser efter varandra under hot av indraget aktivitetsbidrag. En sak kan alliansen lita på: är man i det läget väljer man rätt - bara man får ett tydligt begrepp om sina val.

Av Shqiptar Oseku 20 sep 2007 18:00