På fiendens vilande arm

Omspunnen
av kärlekens mjukhet
ger blodtörsten
efter

i långa drag röker de
nattljus
och rullar
sina tungor om vapen

i blå sträckta halssenor
gungar
vad som kanske
besinnats

så skuldra mot skuldra
samsas
svärdet och nakenheten

De långsamt växande
naglarna
vilar för stunden

det är som de sover
förbi
den yttersta dagen

med
inhämtad styrka i sömn
och
korslagda armar

Under samma nattliga
fäll
gravar månen fiendekött

Av Isabella Mendrix 20 sep 2007 09:24