Hela Sverige famlar i mörkret

Detta sade socialborgarrådet i Stockholm, Ulf Kristensson m, i SVT:s morgonprogram, under samtal om gatubarn i Stockholm. Det mesta om hur man ska handskas med ungdom i mycket svåra lägen är outforskat. Man bara känner sig fram. Man provar sig fram med olika stöd, familjehem och institutioner. Men man vet inte vad som är bäst.

Man kan definiera gatubarn på så många sätt. Allt beroende på detta så handlar det om ett tiotal barn i Stockholm eller flera hundra.

De som nästan aldrig sover med föräldrar utan med kompisar kan anses vara gatubarn. Många har flyttat in till släktingar eller "snälla farbröder" utan formaliteter. Många går i skolan, men många uteblir helt. Vad gör skolan och det sociala för dem, frågade man sig?

En präst deltog i SVT:s samtal och han berättade att gatubarn tar sig in i Klara Kyrka och är frusna och hungriga. De somnar ofta på bänkarna, de är ofta helt utmattade. Diakonerna försöker göra något för dem. Men de sociala myndigheterna vill de inte ha kontakt med.

Många barn vet inte vem eller vilka som har ansvaret för dem då föräldrarna svikit helt. Det tycks inte myndigheterna veta heller. De har inga genomtänkta idéer om vad man bör göra för dessa ungdomar. Man funderar kring barnens långvariga behov mer än föräldrarnas. Man kräver nya lagar i den riktningen. "En ny Barnskyddslag som helt står på barnens sida är en nödvändighet", avrundade Ulf Kristensson.

Av Jan Brunnegård 18 sep 2007 22:05