950 sidor Ulf Lundell

Jag har följt författaren och artisten Ulf Lundell sedan 1978. Jag var elva år, skulle fylla tolv, och föräldrarna satte på svensktoppen på radion i sommarstugan utanför Ystad och jag hörde Snön faller och vi med den. Samma år, i samband med släppet av plattan Nådens år, intervjuar nybakade journalisten Måns Ivarsson Lundell för första gången, då för Sydsvenska Dagbladets räkning. Det sker under en pressträff på EMI:s kontor i Solna och Lundell, som redan är ett stort namn efter uppmärksamheten kring debutromanen Jack, är klädd i jeans, vit skjorta och jeansjacka och dricker rödvin.

Några år senare ser jag och ett par polare honom live i Malmö Pildammsparken. Det är under Kär och galen-turnén, månaderna före den stora explosionen med Öppna landskap och snacket om nationalromantik och C G Liungmans anarkistiska fras: ”Bränn ditt brännvin själv.” Jag lyckas smuggla en otymplig bandspelare förbi vakterna och banda hela konserten. Det var också ganska anarkistiskt gjort, eller i varje fall högst olagligt. Jag var femton och hade precis klarat mig ur grundskolans grepp.

Relationen mellan journalisten Måns Ivarsson och artisten Ulf Lundell skulle fortsätta genom decennier och bli ganska komplicerad på vägen, ibland sympatisk, andra gånger frän och hatisk. När Ivarsson, efter milda påtryckningar från omgivningen, någon gång kring 2005-06 bestämmer sig för att skriva en biografi om sin idol och kontaktar denne, får han ett svar som liknar försoning. Lundell auktoriserar inte biografin, men han ger Ivarsson klartecken att publicera vissa brev…

Biografin ges titeln ”Vill du ha din frihet får du ta den”, efter en rad ur sången Laglös 1982, och klockar in på dryga 950 sidor, ett mastodontverk i genren. Utgåvan har delats upp i tre volymer som hålls ihop av ett kartongfodral, snyggt med svartvita omslagsbilder, rent, enkelt. Första volymen 1949-1982 tar upp mycket av det som inbitna fans redan klämt i Jens Petersons snart tjugofem år gamla biografi ”Full fart genom evigheten – En bok om Ulf Lundell”, även om Ivarsson sitter på en del extramaterial samt flera dråpliga anekdoter. Men det är först med andra volymen som nerven börjar ila. När för allmänheten känd fakta om barndomen, förspelet till Jack, skivdebuten, haschdebatten, lyckoruset Kär och galen och segertåget hösten 1982 avhandlats hettar det till. Då hamnar vi i baksmällan som följer på karriärens första succéer.

Lundell, som sedan tidig ålder velat vara ingens man, får nog av jämförelser med Evert Taube och revolterar mot sin egen myt. Han gör en coverplatta som följs av den akustiska ”12 sånger” och en naken och framspottad diktsamling i Charles Bukowskis anda; Tid för kärlek 1984.

Äktenskapet med första hustrun Barbro är på väg åt helvete, han håller på att supa ihjäl sig, relationen med parhästen Kjell Andersson kärvar och arbetet med uppföljaren till Kär och galen, den sommardoftande Mellan Hägg och Syrén, kantrar ner i becksvart mörker och genomgår en musikalisk tranformation av fantastisk art.

Ivarssons bok är rapp och lättläst, den följer en kronologisk linje 1949-2007 och håller sig i huvudsak till artisten och författaren Lundell, dennes skapandekurva och relationen till vänner, media och musikerkollegor. Det rent privata lyser igenom; äktenskapen, skilsmässorna och barnen. Skandalerna finns förstås också med, fyllorna, festerna, krigen. Men Ivarsson håller det på en schysst nivå, inget onödigt snaskande.

På sina ställen, det gäller främst volym I, blir upplägget väl fragmentariskt. Det är som om texten skulle ha behövt en sista genomarbetning. Slarvfel hittar man på några ställen, åttonde spåret från Ripp Rapp kallas till exempel ”Den unge barberaren” på sidan 248, fast sådant kan man gott strunta i. Det känns jävligt bra att den här digra luntan inte skrivits av någon kultursnobb, det hade bara blivit outhärdligt.

Texten vimlar av anekdoter, det avslöjas vad ”att göra en Lundell” är här syftas inte till det klassiska Lundell-citatet: En inställd spelning är också en spelning. Och vad snackade Lundell, Stig Vig och kungen ! om på nattklubben Alexandra hösten 1982? Hur definierar Lundell proggen idag, vad hette hans egentillverkade tidning som kom i sex nummer, vilken profetia var det som gick in och varför gjorde recensenten Markus Larsson sig till åtlöje? Riktigt varm i hjärtat blir man när det berättas om vänskapen mellan huvudpersonen och Neal Cassadys änka Carolyn.

Det medföljer en del ”nörd-fakta”. Ivarsson har fört statistik över hur mycket sprit, knark och sex varje Lundell-bok innehåller. Han tipsar också om vilka låtar vi kan lyssna på medan vi läser biografin.

Fittstimsbråket är med och Ivarssons sammanfattning tycker jag visar på vilka orimliga proportioner bråket fick. Det måste verkligen ha varit torka i Sverige 1998-99.

Kort började det ju med att Karolina Ramqvist recenserade Lundells ”Best of – Texter, noter, bilder”. Recensionen gick ut på att boken var något för Lundells manliga publik att runka till. Lundell blev förbannad och svarade Ramqvist i ett brev på samma pubertala nivå, i raseri men också enligt honom själv för att sätta strålkastaren på Ramqvists undermåliga talang och bristande yrkesetik. Artistens brev publiceras sedan i antologin Fittstim, utan att han tillfrågas. Bokförlaget DN är ansvarig utgivare och har Albert Bonnier på VD-posten. Förlaget som ger ut Lundells böcker, Wahlström & Widstrand, ägs av Bonniers. Lundell stämmer bokförlaget DN och W&W avbryter sitt distributionsavtal med samma förlag. Men det räcker inte för Lundell, han lämnar W&W i protest. Upplösningen av härvan redogör Ivarsson för.

Visst är det spännande att diskutera sexism och moralnormer som upphöjts till lag, men det här käbblet resulterade i en storm av engagemang från alla hörn inom kulturmedia. Och det var inte första gången som Lundell agerade pinne i getingboet. Minns bara knarkdebatten i slutet av 70-talet och alkoholistdebatten nyligen.

Är då det här en bok bara för fansen? Nej, definitivt inte: Vill du ha din frihet får du ta den handlar om en människa, ett land och detta lands mekanismer och andliga kräftgång. Ett kvardröjande faktum efter läsningen är att utan Ulf Lundell skulle Sverige vara en ganska fattig plats att vistas på. Han blir till ett öppet fönster i ett ovädrat hus.

Titel: Vill du ha din frihet får du ta den
Författare: Måns Ivarsson
Förlag: Ordupplaget
Utgivning: September 2007

Av Stefan Whilde 18 sep 2007 08:17