Släpp klottrarna loss!

På min cykelfärd mot jobbet susar jag dagligen igenom en viadukt. Dess uppgift är att ta cyklister levande till andra sidan motorvägen. En ädel uppgift och jag uppskattar mycket att den här viadukten finns där, särskilt de tider på dygnet när alla andra också är på väg till eller från jobbet... De dagar då jag cyklar förbi, klockan fem i morgondiset, skulle jag lätt våga korsa motorvägen, men eftersom viadukten står där den står är det bekvämast att åka genom den.

Den här viadukten är inte livligt trafikerad, den delen av vägen tar dig enbart från en stor trafikled till ett industriområde, och endast ett fåtal av dessa industriers anställda cyklar till sina jobb. Resten använder väl sig av nämnda motorväg. Det finns inget bostadsområde kopplat till cykelvägen, endast en gång har jag mött en hund och dess matte. Faktum är att under närmare ett års cykling har jag stött på endast en handfull människor på den här sträckan.
Men det finns ändå tecken på att någon rört sig i området, kanske just på grund av att det oftast är ett öde område...
Betongviadukten har varit täckt i färgglada mönster, bulliga bokstäver, fantasifulla bilder och mer eller mindre tänkvärda budskap. Jag påstår inte att allt varit vackert, talangfullt eller särskilt intressant att betrakta, men uttryck för någons kreativitet eller rastlöshet var det ju trots allt.

Nu är detta borta.

Jag vet inte hur många arbetstimmar som lagts där under motorvägen, eller hur stora kostnaderna varit för att sanera. Men borta är de glada färgerna och nu skiftar betongväggarna istället i "högtryckstvättad betong-grå" och "algbevuxen otvättad betong". Inte särskilt vackert eller intressant, och synnerligen inte kreativt.
Göteborgs Stads kostnader för klottersanering ligger runt 14 miljoner om året.

Jag förstår när man sanerar gamla tegelfasader, när man svär över vandalismen på vackra trähus eller när Västtrafik vill att de gnisslande nya vagnarna från Italien ska behålla sin lyster i lacken ett par år till. Jag förstår att de inte vill ha grälla tags på sin egendom. Men det är inte på detta som alla 14 miljonerna läggs. Det mesta klottret pryder viadukter som min, industribyggnaders bakgårdar, elskåp, bullerplank och betongfasader som ingen arkitekt vill sätta ut sitt namn på. Det är dessa fula, trista grå ytor som används som enorma målarstaffli åt unga konstnärer, mer eller mindre begåvade. Varför ens bry sig om att sanera här? VARFÖR lägga så mycket pengar, skattemedel, på att tvätta rent platser som aldrig ens varit vackra från början? På vilket sätt skadar grafittin och klottret när den pryder de fulaste ytor vi har? Och kom inte och påstå att "får man klottra på den ena väggen så kommer man klottra på alla väggar"! Fick man måla på alla de fula väggarna skulle ingen ha tid att klottra ner de vackra ytorna.

Av Marie-Louise Johansson 09 sep 2007 21:01