Bekämpa fattigdomen - eller rikedomen?

Att utrota fattigdom är en paroll som det välmående norra halvklotets rika länder samlas under. Man menar säkerligen väl när man engagerar sig för att skapa välstånd också i tredje världen. Lika väl som trosvissa missionärer övertygade om kristendomens välsignelser och kolonisatörer tyngda av den vite mannens börda.

Men med välstånd följer ökad konsumtion, bilar, motorvägar, asfalt, betong och shoppingcentra. Med välståndet följer att vårt resurskrävande och miljöförstörande levnadsmönster sprids till jungfruliga trakter. Och våra globaliserade företag hittar nya marknader och fler människor dras in i konsumtionsvansinnet.

Det är dokumenterat att man inte blir lyckligare av konsumtion. Snarare verkar det tvärtom. Man distraheras från det som ger en varaktigare glädje för att tillfredställa ett konstlat och kortsiktigt behov ofta skapat av smarta reklammakare. Naturligtvis behöver människor mat och andra förnödenheter. Men detta har människor under normala förhållanden i också de fattigaste länder, om det inte råder ett katastroftillstånd. Fattigdom är ett relativt begrepp. Ingen tidigare generation har upplevt ett överflöd likt det vi lever i. Men ändå har människor levat, haft mat för dagen. Kanske har de också varit mer tillfreds med sin tillvaro och haft bättre hälsa än vad vi har. Och deras samhällen har inte präglats av ungdomsvåld, vandalisering och ensamhet. Eller stress, psykiska besvär och fetma - folksjukdomar som är komna ur vårt välstånd. Också i vårt land har man levat på en nivå motsvarande den i u-världen. Och kanske levde man då bättre.

Också i dessa de fattigaste länder finns det en klass av förmögna människor som lever i närmast skamlös lyx. Och i de rikaste länder finns det en klass av fattiga som lever i en skamlig misär. Det är en fördelningsfråga.

Det välstånd som vi i väst unnar oss medför att djurarter utrotas, sjöar försuras, världshav nersmutsas, luft förorenas, ozonhål vidgas och jordens klimat förändras. Detta välstånd och detta konsumtionsmönster är inget som bör spridas över planeten.

Västvärlden har länge varit dominerande på jorden. Militärt, ekonomiskt och även ideologiskt. Detta inflytande har oftast haft förödande konsekvenser. Utrotningskrig, slavhandel, rasism och splittring har följt med de förment ädla avsikterna att sprida bibeln och bilda "vildarna". Nu säger man sig vilja utrota fattigdomen. Men man kommer också att sprida konsumismens och materialismens evangelium i tredje världen och detta kommer mest att gynna ekonomierna på norra halvklotet, snabba på globaliseringen och vandaliseringen av planeten.

Vi i väst bör istället iaktta ödmjukhet inför de historiska misstag som begåtts och inse att det är viktigare att bekämpa vår egen andliga fattigdom och också betänka vad konsekvenserna, av den lyx vi unnar oss, är för jordens fortlevnad.

Att förändra våra levnadsvanor i en riktning som mer liknar den människor har i fattigare länder, det skulle inte gynna de globaliserade företagen, men både människors hälsa och planetens natur och klimat skulle vinna på det.

Av Jan Wiberg 04 sep 2007 09:44